Ordföranden har ordet

Så är då sommaren slut för den här gången. Ja, semestern är väl för de flesta av oss över för länge sedan. Jag hoppas att ni alla har haft en skön ledighet och att ni samtidigt känner åtminstone viss stimulans i de uppgifter som väntar de kommande månaderna.

Jag har haft det skönt med en hel del motion och givetvis avkoppling från de vanliga bestyren. Riktigt bortkopplad från upphandlingsfrågorna var det dock omöjligt att vara denna sommar. Det blev inte bara romaner och tidningar i ”hängmattan”, för semestern hade knappt börjat när finansdepartementet fick fram tryckpress och utsändningslistor. Den här gången kryddades ledigheten med den ena promemorian efter den andra om offentlig upphandling.


Först kom förslag om nya rättsmedel mm, för att någon vecka senare följas av köp från statliga och kommunala bolag och ovanpå det en effektivare statlig inköpssamordning.

Ja, flertalet av er har säkert i likhet med mig tagit del av åtminstone det huvudsakliga innehållet i dessa departementspromemorior. Generellt finns det säkert anledning att välkomna aktiviteten på vårt område i regeringskansliet. Det betyder inte att vi har anledning att ropa hurra över varje förslag som nu ser dagens ljus men merparten verkar trots allt ligga i linje med synpunkter vi på olika sätt och vid skilda tidpunkter har fört fram.

SOI är inbjudna att lämna remissvar på de två första utredningarna, dvs. den om rättsmedel och den om köp från kommunala bolag. Vi har i styrelsen beslutat att också lämna synpunkter på promemorian om effektiv statlig inköpssamordning. Styrelsen håller på att utforma svaren och jag tar gärna emot synpunkter inför det arbetet.

Som ni vet är det en fråga som engagerar mer än andra, frågan om nivån för gränsvärden. Diskussionen om gränsvärden vid direktupphandling har präglats av ett tyckande från olika s.k. experter. Ingen har i debatten kunnat styrka sina påståenden med fakta. Jag har själv tyckt en hel del och när jag nu får stöd i min uppfattning att också andra bara har tyckt blir jag givetvis glad och stärkt. Kanske kommer jag att bli än mer envis i mitt agerande.

Offentliga publikationer har ju oftast sin egen torra prosa men visst förstår man vad Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, menar när man läser följande meningar. ”Vad man kan kräva är att lagstiftning och upphandlingspraxis så långt möjligt vilar på en solid grund av erfarenhetsbaserad analys. Så är dessvärre inte i alla avseenden fallet.” Slutsatsen, skriver författaren, är att det aktuella regelverket ”inte är baserat på någon omfattande empirisk forskning utan är tillkommet på mer intuitiv grund”. Jag gillar det där med ”intuitiv grund”. Vad ESO säger är väl att lagstiftaren, dvs. riksdagen inte har haft en susning utan höftat till exempelvis ett gränsvärde och nu borde det prövas utifrån en mer grundlig analys.

Det ska bli spännande att se var det slutligen landar. En något mer avancerad modell än idag har funnits med i utredningsarbetet och där tillämpas två gränsvärden. I intervallet mellan dessa skall då gälla krav på en konkurrensutsatt upphandling riktad till minst tre anbudsgivare, medan krav på annonserad upphandling gäller över den övre gränsen. Jag skulle kunna tänka mig ett tillägg till detta förslag för att öka transparensen och möjlighet till kontroll att allt gått rätt till, nämligen krav på efterannonsering på myndighetens hemsida för de upphandlingar som görs mellan de två värdena.

Vi går mot en viktig period för upphandlingsfrågorna och vi behöver alla vara aktiva i opinionsbildning, var och en på sin hemmaplan och styrelsen också på den nationella nivån. För att vi i styrelsen ska hamna rätt är det angeläget att vi får ta del av era synpunkter på de förslag som nu har offentliggjorts. Så än en gång, hör av er till mig eller någon annan i styrelsen. Vi lyssnar.

Ha det bra!

Lisbeth Johnson