Ann Fryksdahl från Konkurrensverket och Ulrika Sjöholm från Upphandlingsmyndigheten presenterade rapporten.
Vid ett fullsatt frukostseminarium på Stockholm Waterfront Congress Centre den 17 januari presenterade Konkurrensverket och Upphandlingsmyndigheten sin gemensamma rapport ”Mellanhänder i offentlig upphandling”. Rapporten kan laddas ner här.
Mellanhänder som exempelvis konsultmäklare, resebyråer, grossister, tolkmäklare etc har funnits många år men det är först under senare tid detta har uppmärksammats som ett (eventuellt) problem. Konkurrensverket och Upphandlingsmyndigheten har därför ansett det nödvändigt att klargöra vad som är tillåtet och lämpligt.
Debatten har fortsatt även efter att rapporten kom ut, bland annat på Upphandlingsdagarna. Där ansåg exempelvis Roger Himmelsköld från SOI att det krävs att en pragmatisk praxis utvecklas, därför att rapporten till en del är förklarande men till en del kommer att skapa nya gränsdragningsproblem. Resebyråtjänster är ett exempel på detta. Magnus Höij, VD i Svenska Teknik & Designföretagen menar i en debattartikel i Upphandling 24 att konsultmäklare är ett växande problem, som motverkar en transparent och väl fungerande upphandlingsprocess.
I rapporten har man speciellt tittat på mellanhandslösningar som innebär att mellanhanden köper varor, tjänster eller byggentreprenader från en säljare och säljer dessa vidare till en köpare. Köparen har i denna situation endast en avtalsrelation med mellanhanden. Man kallar denna mellanhandslösning för en underleverantörslösning.
Speciellt för en underleverantörslösning är att de innehåller flera leveranstyper. Man kallar i rapporten mellanhandens tjänst leveranstyp 1 och de varor, tjänster eller byggentreprenader som underleverantörerna tillhandahåller leveranstyp 2.
Exempel på upphandlingar där en underleverantörslösning används är konsultförmedling, grossistupphandling och tolkförmedling.
En annan typ av mellanhandslösning är mäklarlösningen. Mellanhanden agerar då mäklare och sammanför en köpare och en säljare. Avtal avseende leveranstyp 2 tecknas mellan dessa två sistnämnda parter.
Rapporten år lång och har fokus på två aspekter, laglighet och lämplighet. Den föreslår att man i vissa fall, som man ger exempel på, bör använda andra upphandlingsformer. Den bör läsas av alla som upphandlar mellanhandslösningar. Så här sammanfattar man sina slutsatser.
Rapportens slutsatser är tydliga. Generellt kan mellanhandslösningar både vara bra och väl fungerande. Det är inte i sig otillåtet att upphandla en mellanhand om det görs på rätt sätt. Det är också viktigt att ramavtalets villkor följs. En upphandlande myndighet eller enhet får inte agera godtyckligt och ge sig själv möjlighet att välja underleverantör. Samma regler gäller för mellanhandsupphandlingar som för andra upphandlingar.
Debatten kommer säkerligen att fortsätta och intressant blir givetvis vilken praxis som domstolar kommer att utveckla, utifrån överprövningar på området.