På spaning efter en moderator – möt Gabriella Ahlström

Gabriella Ahlström, SOI’s moderator på årskonferensen 2017, tillhör Sveriges mest rutinerade och meriterade moderatorer. 2014 fick hon Talarforums utmärkelse för ”Årets moderator 2014” och hon var även nominerad 2016. Men för många av oss är hon mest känd för något helt annat, nämligen som en av de kluriga och spirituella deltagarna i radioprogrammet som aldrig dör, Spanarna. Vi har fått en liten pratstund med Gabriella inför årskonferensen.

– Hur hamnade du egentligen i Spanarna?

– Det började med ett litet inhopp som vikarie för en vikarie, det kan ha varit 1997. Sedan har det blivit väldigt många gånger. Det är kul för man får många lyssnarkontakter. Att programmet lever vidare beror kanske på att vi inte alltid är samma personer som medverkar men framför allt är det Ingvar Storms förtjänst. Han håller ihop programmet på ett fantastiskt sätt.

– Du är ju författare och journalist också och har skrivit ett antal böcker. Hur är det jämfört med att vara moderator?

– Jag har ju varit nyhets- och kulturjournalist i lokaltidningar, i DN och Expressen, P1 och Studio Ett med mera. Att vara moderator utvecklades gradvis från slutet av 90-talet. Jag håller nu på med min tredje vuxenroman och till skillnad från moderatorsjobbet så är det väldigt introvert. Det går lite i årscykler, delar av året blir det mycket moderatorsuppdrag, med Almedalen i spetsen, andra delar blir det mer författande.

– Hur förbereder man sig inför ett uppdrag som exempelvis SOI’s årskonferens?

– Det gäller att prata ordentligt med uppdragsgivaren för att få veta förväntningarna på vad jag skall göra, vilka som sitter i publiken och vad dom har för kunskapsnivå i förhållande till programmet. Och att själv efter förmåga sätta sig in i ämnet eller ämnena för en konferens. Dessutom vill jag ha personlig kontakt med alla som skall vara med på scenen. Och det hjälper till för att få mer nerv, spontanitet och vitalitet på scenen.

– Kan du något om offentlig upphandling?

– På ett generellt plan vet jag ju väl vad det går ut på, jag arbetar ju mycket med offentlig sektor. Men när man tränger in mer i ämnet så är det väldigt komplext. Det gäller att det inte blir för uttunnat och ytligt, men det finns ju inte alltid tvärsäkra svar. Jag har förstått att det är viktigt för upphandlare att påverka, både samhällsutvecklingen och sin egen roll i den.

– Jag har sett att du sitter i styrelsen för Fontänhuset Stora Sköndal. Vad är det för något?

– Genom mina moderatorsuppdrag har jag också fått ett särskilt intresse för psykiatrifrågor. Fontänhuset är en dagverksamhet för människor med psykisk ohälsa. Medlemmar och handledare arbetar tätt tillsammans i en positiv arbetsgemenskap och jag känner stor sympati för en sådan ”icke-stigmatiserande” verksamhet.

– Vad gör du på din fritid?

– Jag har en familj, med två pojkar på 13 och 15 år och vi har ett sommarhus i Skåne. Försöker löpträna en del, men gillar också kultur, exempelvis konserter, teater och konst.

– Vad gäller årskonferensen så skall det bli särskilt kul utifrån att jag har bott i Gävle en tid, men också för att det skall bli kul att träffa och arbeta med kunniga människor med ett stort och viktigt ansvar. Det känns lite som att lägga ett samhällspussel.