#metoo

I våras ägnade jag mitt ordförandebrev åt jämställda offentliga inköp då jag uppmärksammade den internationella kvinnodagen. På grund av den senaste tidens debatt kring hashtaggen #metoo väljer jag att lyfta detta ämne igen.

Hela #metoo-revolutionen är en tydlig signal om att jämställdhetsfrågan är ständigt aktuell och att vi inte har uppnått ett jämställt samhälle.  Med tanke på CEMR-deklarationens artikel 12 om jämställd upphandling, berörs åtminstone de 102 kommuner och 18 landsting/regioner som undertecknat deklarationen i allra högsta grad av att åstadkomma mer jämställda offentliga inköp.

Genom att underteckna CEMR-deklarationen har dessa kommuner, landsting och regioner förbundit sig till att de företag som man tecknar avtal med också ska medverka till att främja jämställdhet och en jämn könsmässig sammansättning i samhället och i sina egna organisationer.

Sexuella trakasserier och kränkande särbehandling är reglerade i diskrimineringslagen och sådana handlingar anses som ett brott i Sverige. Mitt inlägg i debatten handlar inte om att vi som offentliga inköpare ska gå in i juridiska tvister eller att vi i våra upphandlingar ska kravställa sådant som redan är svensk lagstiftning, såvida kraven inte riktar sig till den internationella marknaden. Jämställda offentliga inköp handlar mer om att vi ska främja de företag som jobbar aktivt med jämställdhet då kunskap om människors lika värde är en förutsättning för nolltolerans av kränkande särbehandling i alla dess former. Det handlar också om att vi bör jobba aktivt med att integrera jämställdhet i våra egna organisationer och på så vis säkra vår egen kompetensförsörjning.

Personligen har jag inte blivit utsatt för den form av trakasserier som avses i #metoo-inläggen. Men jag har mötts av en del män som använt sig av diverse härskartekniker i syfte att förminska mig för att få ett övertag när jag hållit i förhandlingar eller för att få mig att ändra ett tilldelningsbeslut.  När sådana situationer har uppstått har jag hanterat dem genom att helt enkelt acceptera att jag som offentlig inköpare måste ha en hel del skinn på näsan och aldrig sänka mig till samma nivå. Helt enkelt har jag försökt behålla den integritet och objektivitet som mitt uppdrag som kommunal tjänsteperson kräver.

Men. Jag tror inte längre att det räcker att jag som individ knyter näven i fickan när jag blir bemött på ett sätt som inte är respektfullt. Jag har insett att vi behöver jobba aktivt tillsammans för att ändra de strukturer som fortfarande råder i det land som av många anses som jämställt. #metoo-inläggen i sociala medier lyfter fram tusentals kvinnor som under olika initiativ och hashtags vittnar om händelser som sker när vi inte praktiserar människors lika värde med sexuella trakasserier och kränkande särbehandling som följd.

Som människa, kvinna, mamma och chef är jag övertygad om att vi behöver bli bättre på att prata om och praktisera jämställdhet på våra arbetsplatser, i våra skolor och i våra hem för att uppnå riktig förändring. Definitionen av jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sina egna liv. Därför kräver jämställdhetsarbetet att såväl kvinnor som män kliver ombord och inte låter frågan kidnappas av kvinnorättskämparna eller den feministiska rörelsen.

Vi som offentliga inköpare kan ta vårt ansvar genom att lära oss mer om jämställdhet och ställa krav på de företag vi gör affärer med behandlar sina kunder och sina medarbetare på ett schyst och jämlikt sätt.

Det borde väl inte vara så svårt?

#viköperjämställt
Emma Breheim
Luleå 2017-11-29