Hearing om Förenklingsutredningen

Jonatan Wahlberg, sekreterare, Anna Ulfsdotter Forssell, särskild utredare och Henrik Grönberg, sekreterare.

Inköpsrådet hade kallat till hearing bara dagar efter att den efterlängtade Utredningen om vissa förenklade upphandlingsregler hade offentliggjorts. Och det blev ett spännande, roligt och ganska annorlunda seminarium på flera sätt. Moderator Bo Nordlin, som ju även är chefredaktör för Inköpsrådet, fick igång publiken redan från start med uppmaningar om att heja, stampa, vissla och applådera. Det gjorde man och det var en välbesökt hearing med drygt 130 besökare. Cirka hälften var upphandlare, en fjärdedel leverantörer och en fjärdedel ”jurister och övriga”. Betänkandet (SOU 2018:44) har man kallat Möjligt, tillåtet och tillgängligt – förslag till enklare och flexiblare upphandlingsregler och vissa regler om överprövningsmål

 ”Möjligt, tillåtet och tillgängligt” är inte bara en del av namnet utan man har verkligen utgått från ett förtroende för att både köpare och säljare är seriösa och vill skapa bra affärer, och att det skall prägla resultatet. Under dagen blev det allt tydligare att denna tanke verkligen har präglat hela utredningen och möjliggjort förenklingar som är betydligt mer långtgående än vad de flesta har förväntat sig. Undertecknads reaktion var att detta är en återgång till ”Old Public Management”, även om det egentligen inte heter så, (det korrekta uttrycket är PPA, Progressive Public Administration) men det handlar om tilltro till professionernas förmåga att använda sina erfarenheter till att skapa bra affärer, i stället för att allt skall regleras in i minsta detalj. Nyckelordet i PPA som förvaltningssystem är just förtroende.

Dagen var upplagd på ett annorlunda sätt, inte helt olikt en akademisk disputation. Men då skall tilläggas att språket varken var akademiskt eller juridiskt fikonspråk utan presentationerna präglades av tydlighet och klart och begripligt språk. Kanske kan man säga att utredarna hade tagit sitt uppdrag på allvar även ur den aspekten. Utredarna presenterade under dagen de olika delarna i utredningen, både vad man kommit till för slutsatser men också de bakomliggande resonemangen, och därefter kallades panelen upp för att ställa kritiska frågor (eller hålla med), ungefär som opponenter vid en disputation.

Detta innebar att dagen blev uppdelad i fyra delar. Del 1 handlade om utredningens förutsättningar och principiella utgångspunkter, där man själva menar att man valt en medelväg mellan ”ingen reglering alls”, så som Finland har i försörjningssektorn och detaljreglering. Vi valde att ha ett regelverk men det skall vara enkelt, sa Anna Ulfsdotter Forssell. Del 2 handlade om direktupphandling, där man dels valt ett fast belopp (600 000 i LOU) i stället för en viss procent av EU:s tröskelvärden. Man vill ha ett dokumentationskrav från första kronan, men hur det görs regleras av respektive upphandlande organisation. Man vill ha en nationell princip för direktupphandlingar i stället för att utgå från EU.s grundläggande principer (förutom när det finns ett uppenbart gränsöverskridande intresse). Man vill också tillåta ”Täckningsköp”, alltså direktupphandlingar när en ordinarie upphandling stoppats på grund av överprövning/domstolsbeslut. ”Av-samma-slag-bestämmelsen” tas bort helt och hållet och man inför begreppet ”Självständig separat operativ enhet” i stället för att exempelvis alla köp i en hel kommun skall räknas samman. Överprövning av direktupphandlingar skall fungera som i dag.

Panelen bestod av Ellen Hausel Heldahl, Svenskt Näringsliv, Emma Breheim, ordförande SOI samt Kaisa Adlercreutz, Front Advokater.

Ett exempel på en fråga där panelen inte var enig var frågan om annonsering (både av direktupphandlingar och andra upphandlingar) där Emma Breheim menade att den upphandlande organisationen själva bör få välja hur man går ut med en upphandling medan Ellen Hausel Heldahl såg annonsering som en absolut nödvändighet.

Del 3 av dagen handlade om upphandling av sociala och andra särskilda tjänster (de viktigaste är sociala tjänster, hälso- och sjukvård samt utbildning) där man föreslår ett högre gränsvärde och begränsade förfaranderegler, 7,1 mkr i LOU och 9,4 mkr i LUF. Under dessa tröskelvärden finns det som regel inte något intresse för gränsöverskridande handel. Denna utgångspunkt bryts bara om det finns konkreta indikationer på motsatsen. Över respektive tröskelvärde innebär direktiven endast ett krav på att upphandlingen ska offentliggöras genom annonsering på unionsnivå, dvs. i TED, såväl före som efter upphandlingen. Man vill också få in reserverad upphandling för vissa tjänster, exempelvis hälso- och sjukvårdstjänster utifrån artikel 77 i LOU-direktivet.

Del 4 handlade om överprövningar (där vissa delar från den tidigare Överprövningsutredningen inte skulle tas med i denna utredning, exempelvis frågan om preklusionsfrist). I princip alla undersökta länder som utredningen tittat på har både ansökningsavgifter och processkostnadsansvar och bägge dessa saker föreslås nu av utredningen. Ansökningsavgiften förslås bli 7 500 kronor och när det gäller processkostnader är det domstolen som avgör enligt följande; ”Rätten får, efter vad som är skäligt, förordna att den förlorande parten ska ersätta den vinnande partens processkostnader i målet.” I denna del fanns en rad kniviga följdfrågor som vi inte skall gå igenom här. Utredningens uppskattningar är att  ansökningsavgiften kommer att minska antalet överprövningar med fem procent och processkostnader med femton procent, i så fall en minskning med totalt tjugo procent. I panelen fanns en tydkig oro för att risken att drabbas av processkostnader kommer att slå mest mot små företag.

En viktig sak under dagen var att publiken fick möjlighet att rösta kring utredningens olika förslag. Här fanns tydliga olikheter mellan de olika grupperna i publiken, upphandlare, leverantörer respektive ”jurister och övriga” och det var inte alltid de resultat som utredningen hade väntat sig. Det var dock uppenbart att utredningen generellt fick ett mycket bra betyg av publiken, och delvis ett högre betyg än man fick av (delar av) panelen.

Hearingen slutade exakt klockan 14.00, alltså samma tid som Sveriges första match i VM började. Vissa förberedelser kunde dock göras redan innan, vilket framgår av nedanstående bild. Nämnas skall dessutom att på en direkt fråga till Emma Breheim menade hon att utredningen faktiskt har gett väldigt mycket av det som SOI efterlyste i sitt lagförslag på årskonferensen och att det ju egentligen inte är antalet paragrafer som är avgörande. Debatten kommer att fortsätta i Almedalen, se separat artikel.