SOI 40 år – resan fortsätter

Ett jubileum skapar ett naturligt tillfälle att titta tillbaka, att försöka identifiera ett antal milstolpar i utvecklingen under de år som gått och kanske också att kasta en blick i kristallkulan för att se vad som kan finnas runt hörnet. Så låt mig i all enkelhet göra just det när nu SOI kan fira sitt 40-årsjubileum.

SOI:s historia går tillbaka till år 1979. I november för snart 40 år sedan bildades nämligen det som nu är Sveriges Offentliga Inköpare men som då fick namnet Kommunala Inköpsledares Förening (KIF). De första åren var verksamheten av naturliga skäl blygsam, medlemsantalet lågt och kassörens roll långt ifrån betungande. Men ambitionerna fanns där, aktiviteterna blev fler och antalet medlemmar steg successivt.

Nu har även föreningens roll förändrats. Den tid som jag kan överblicka är de senaste 20 åren. Och det är onekligen en spännande resa som utkristalliserar sig när man sätter sig ner och försöker hitta de där milstolparna i utvecklingen. En lite längre rubrik än den som finns ovan skulle kunna lyda ungefär så här:

”SOI 40 år – Från nätverk för erfarenhetsutbyte och kompetensutveckling till opinionsbildare och policyskapare.”

Denna inte alltför blygsamma sammanfattning av de senaste årens utveckling i, och av, SOI tycker jag väl fångar det vi har gjort och det som har skett i vår omvärld, vilket till en del är tack vare våra insatser.

Årskonferensen är SOI:s kitt. Dess betydelse kan inte överskattas med allt från nätverkande till kunskapstillförsel och den är viktig inte bara för oss medlemmar. Att den minister i regeringen som har offentlig upphandling i sin portfölj ofta, liksom i år, gästar årskonferensen är en tydlig signal om dess betydelse i ett vidare sammanhang. Vi blir också fler och fler som deltar i konferensen. Jag minns tydligt när vi 2009 hade bokat in oss på Vildmarkshotellet i Kolmården för jubileumsfesten men tvingades flytta till en större konferensanläggning inne i Norrköping på grund av tillströmningen av deltagare. Tråkigt för Vildmarkshotellet men kul för föreningen.

Så nätverket lever i allra högsta grad och kompetensutvecklar oss gör vi på årskonferensen och i många andra sammanhang regionalt och nationellt.

Men i rollen som opinionsbildare och policyskapare har vi enligt min mening verkligen tagit ett stort steg som förening. Upphandlingens strategiska betydelse, som vi har kämpat för i många år, diskuteras idag på många arenor.. Vi har under ett antal år funnits i Almedalen som arrangör av egna seminarier och som deltagare i andras aktiviteter. Vi medverkar på Kommek och på Kvalitetsmässan med egna workshops och i andras. Vi är en självklar remissinstans och sitter med i större offentliga utredningar som t.ex. nu ”Förenklingsutredningen”. Vi påverkar utvecklingen inom vårt område och vi bidrar till förbättringar. Ibland ska upphandling lösa alla problem och ibland dessvärre känns det som den också skapar problem

En fråga som vi agerande i, och fick framgång med, rörde hur myndighetsstrukturen på nationell nivå skulle se ut. Tidigt fanns ett blygsamt upphandlingsstöd inom ramen för Nämnden för offentlig upphandling (NOU). Sedan skapades Konkurrensverket med dubbla roller som tillsynsmyndighet och stödfunktion. Nu har vi äntligen fått en särskild Upphandlingsmyndighet som har fokus på den stödjande rollen och det var så SOI ville ha det även om jag själv länge trodde att det skulle förbli en utopi.

Regeringen har numera också antagit en Upphandlingsstrategi, vilket signalerar den betydelse som man från den högsta politiska nivån anser att området har. Genomslaget för synen att offentlig upphandling inte i första hand handlar om att följa lagen utan om att göra goda affärer – självklart i enlighet med gällande regelverk – är numera stort. Därmed skapas också en alltmer strategisk roll för upphandlaren i den kommun, region eller myndighet där hen verkar. SOI startade processen och antog före regeringen en ”egen” strategi.

SOI är ute på en spännande resa och den resan fortsätter.  I kristallkulan kan man ana fler funktions- och innovationsupphandlingar, vilket onekligen skulle medverka till att utveckla vår roll som upphandlare och förändra relationen till både beställare och leverantörer. Kanske kan man när man tittar lite djupare i kristallkulan också kan se mer av gränsöverskridande samverkan, mellan myndigheter och mellan kommuner. Det skulle kunna bidra till ökade krav på vår kompetens, krav som skulle kunna mötas av nya utbildningsvägar på högskolenivå. Jag tror också jag ser i framtiden, eller är det kanske bara ett önsketänkande, en situation med fler anbud på varje upphandling, färre överprövningar och betydligt snabbare rättsprocesser. Bra vore det i vilket fall som helst.

Grattis SOI till framgångsrika 40 år! Nu fortsätter vi resan.