Tro

2019 är snart slut och det här året bör tillägnas Greta Thunberg. Den svenska 16-åringen började med en ensam skolstrejk som utvecklats till en rörelse som samlar miljontals människor att strejka för klimatet. Nu är hon utsedd till TIMES: person of the year och pryder tidningsomslag världen över.

Greta har skapat en medvetenhet kring vår gemensamma klimatutmaning genom att knocka världen med hennes beslutsamhet och mod. Hennes framgång beror på flera saker förstås. En av dem är timing. Det är på tiden att vi alla tar klimatet på allvar om vi vill behålla hoppet om en hållbar framtid för kommande generationer. Så enkelt är det.

När jag befann mig på Heta Stolen i Almedalen i somras fick jag frågan om vi som offentliga inköpare är makthavare. Jag svarade JA utan att tänka eller utveckla det desto mer. Jag har funderat en del över den frågan och det svaret. Är vi som offentliga inköpare verkligen makthavare? Om man ser till de över 700 miljarder skattekronor som det offentliga Sverige upphandlar för, har vi givetvis makten att utveckla samhället genom vår köpkraft. Men makten ligger också hos ledningen som kan välja om de vill använda inköpen för att nå strategiska mål och ansvara för att det finns rätt resurser internt för att jobba mot de målen.

Att offentlig upphandling i allra högsta grad kan bidra till att besegra klimatutmaningen är de flesta överens om. Ändå är det långt ifrån alla som använder den köpkraft vi har. Det räcker inte att vi ställer krav i upphandlingar. Inköp måste hänga ihop med verksamhetsstyrningen, kraven ska följas upp och det krävs att vi samskapar mellan bland annat offentliga organisationer, näringslivet, universiteten och den idéburna sektorn för att hitta nya mer hållbara arbetssätt och innovativa klimatsmarta lösningar.

Världens ledare har precis avslutat det stora klimatmötet COP25 i Madrid utan att länderna kunnat enas om regler för hur de ska kunna samarbeta internationellt. Det är inte tillräckligt att vi är offensiva här på hemmaplan, att det ställs krav på företagen i Europa eller att EU driver på hållbar offentlig upphandling. För att ställa om mot en fossilfri framtid måste världen enas om vägen fram genom att visa på det mod och den beslutsamhet Greta och världen efterfrågar. USA är en nyckelspelare för att få med de andra länderna. Nästa gång ett liknande möte äger rum är i november 2020 – en knapp vecka efter det amerikanska presidentvalet.

Tiden börjar rinna ut men det finns förstås fortfarande hopp. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Som offentlig inköpare förfogar vi över en köpkraft som – om den används förnuftigt och långsiktigt – kan bidra till den framtid som våra barn och ungdomar efterfrågar. Det är en makt vi alla kan och bör ta ansvar för.

Därför vill jag i årets sista ordförandebrev ta hjälp av några av de rader Marie Fredriksson lämnat till oss.

Tro

Jag vill känna tro

Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro

I en vintervärld, finns det någon tro?

Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten

Känna tro igen

Önskar er en god jul och ett hoppfullt nytt år.

Emma Breheim

Ordförande