Sveriges landslag har precis förlorat en fotbollsmatch och i studion hos t.ex. TV4 blir en expert intervjuad. Reportern börjar med den vanligaste frågan, ”Varför förlorade Sverige matchen?”. Experten skruvar lite på sig och börjar med att säga att hens specialområde egentligen är ridsport. Men därefter kommer ändå en förklaring, ”I fotboll är det ju så att varje spelare måste passa bollen minst sex meter, annars blir det tekning i egen zon. Där gjorde Sverige alldeles för många misstag ikväll…”
Mitt exempel är självklart tillspetsat och sarkastiskt, men alltför ofta upplever jag situationer som är principiellt likt den ofrivillige fotbollsexperten ovan. Det är inte ovanligt att svensk media rapporterar om olika ”skandaler” inom svensk offentlig upphandling, vilket i sig är bra. Offentlig upphandling omsätter omkring 600 miljarder årligen, och är många gånger nära kärnan av svensk välfärd och samhällsservice, det är förståeligt och bra att media rapporterar om detta.
Men för att rapporteringen ska bli rätt och relevant behöver dessa, många gånger komplexa frågor belysas och kommenteras professionellt och med ett uppriktigt intresse för orsaker och lösningar, och så sker tyvärr inte alltid. Alltför ofta framstår det istället som att en, eller ett fåtal personer, har slarvat och gjort en serie individuella misstag. Eller så beskrivs regelverket grovt förenklat eller felaktigt, ”Ja, eftersom man måste köpa det som är billigast så blir det såhär…”, eller ”Man borde ha tittat på leverantörernas tidigare prestationer och kastat ut de som man inte varit nöjd med…”. Jag har därför tre förslag till nyhetsredaktioner som ska rapportera om offentlig upphandling:
- Leta efter helheten. Vilken politik, vilka förutsättningar och vilka krav har gällt inför upphandlingens genomförande? Hur har leverantörerna egentligen presterat och varför kan man inte bara häva avtalet?
- Berätta om regelverken på ett korrekt och rättvist sätt. Det finns en debatt om svensk upphandlingslagstiftning som behöver tas. Kan den bli enklare och mer effektiv? Utrymmet för det inom EU’s upphandlingsdirektiv finns.
- Hämta oberoende kommentarer från de som verkligen kan ämnet. Det finns massor av skickliga experter på offentlig upphandling i Sverige, med olika inriktning. Jurister, personer från organisationer som lyckats bra med dialog eller innovation, eller t.ex. vi inom SOI som kan sätta saker i ett praktiskt helhetsperspektiv.
Självklart ska media rapportera om offentliga affärer som inte blir bra, att medborgarna får veta hur skattepengarna används är centralt i en modern demokrati. Men var finns de goda exemplen? Rapportering om lyckade affärer eller projekt som flyttar fram positionerna inom hållbarhet, innovation eller kostnadsbesparingar skulle kunna sätta fokus på möjligheterna som finns med offentliga inköp. Det kan in sin tur hjälpa våra upphandlande myndigheter och enheter att skapa rätt förutsättningar. Om jag kort ska återvända till sportens värld, så rapporterar man ju mer än gärna om matcher som Sverige vinner.
Förresten, goda exempel har SOI nyligen efterlyst genom den s.k. SOI-panelen och ert gensvar var fantastiskt. Panelen består av medlemmar som själva anmält sig för att någon gång emellanåt svara på frågor eller enkäter på områden där vi i SOI’s styrelse vill veta mer om vad våra medlemmar tycker. I vårt senaste panelutskick så hade vi nära 100% svarsfrekvens och en massa nyttig information, tips och åsikter kom fram. Jag vill avsluta med att rikta ett stort tack till er i panelen för att ni hjälper till med att utveckla svenskt offentligt inköp och vår förening SOI. OM du som medlem har tips om goda exempel som förtjänar att lyftas så behöver du inte vänta på nästa panel. Du kan alltid skicka ett mejl till SOI, eller varför inte tipsa vår medlemstidning Dagens Samhälle som aktivt jobbar för att öka mångsidigheten i rapporteringen om offentliga inköp.
Hälsningar,
Martin Kruse
Vice Ordförande SOI