Upphandlingsmyndigheten och Vinnova

Under innovationsveckan 30 september till 4 oktober bjöds på tre seminarier, där man kunde välja att gå hos Vinnova på tisdagen eller Upphandlingsmyndigheten på torsdagen. Vi valde torsdagen, en dag då tågförbindelserna norrifrån valde att inte fungera som tänkt. Det innebar att seminarierna fick tryckas ihop något, men det blev ändå tid för både föreläsningar och diskussioner.

Semiarium nr 1 behandlade frågan, Hur lyckas ni med er innovationsupphandling.

Som grund för ämnet finns en utvärdering kring tio innovationsprojekt, gjord av Regionakademin på uppdrag av Upphandlingsmyndigheten i samverkan med Vinnova. Flertalet av projekten har finansierats av Vinnova och fått kunskapsstöd av Vinnova, Upphandlingsmyndigheten eller Konkurrensverket. Presentatörer var Johanna Enberg, strateg innovation, Upphandlingsmyndigheten och Jenny Engström, Handläggare innovationsledning, Vinnova.

Frågorna som diskuterades under seminariet:
• Hur har det gått för de utvalda projekten? Har de uppnått sina mål?
• Hur har arbetet genomförts och organiserats?
• Vilka kompetenser deltog i projektet?
• Vilka lärdomar kan man dra? Utmaningar och framgångsfaktorer?
• Vad mer hade behövts?

Det kunde konstateras att resultatet var ganska blandat. Flera projekt avbröts eller nådde inte fram till köp. Projektmål fanns, men inte alltid effektmål (vilka ökar chansen till framgång). 10 projekt inom innovationsupphandling visar vikten av tvärfunktionellt arbete, skriver Upphandlingsmyndigheten och hela rapporten kan laddas ner här (längst ner på sidan).

Ämne nr två för dagen var Att förena innovations- och upphandlingsprocessen för främjandet av medborgardriven innovation? Medborgarna ställer allt högre krav på samhällsservice och välfärdstjänster, oavsett om den levereras av offentliga eller privata aktörer. Behöver medborgarna i högre grad involveras i utvecklingen av välfärden? Behövs en  omställning där individer, nätverk och medborgare har mer framträdande roller?

I en öppen värld framträder nya aktörer, idéer och talanger över hela världen. Ett sätt att uppmuntra till aktivt deltagande är innovationstävlingar. Den första kända tävlingen är The Longitude Prize, som instiftades 1714. Tävlingen som var en av de tidigaste av sitt slag hette egentligen The Longitude Problem och var brittiska regeringens utmaning för ett sätt att mäta ett fartygs longitud.

Att med precision bestämma positionen behövs för att kunna segla rätt så klart, men är också avgörande för att man ska kunna rita dugliga sjökort. Trots en gedigen prissumma, motsvarande 25 miljoner kronor i dag, tog det ända fram till 1773 innan en lösning kom på plats.

John Harrison var en osannolik person att lösa detta svåra problem. Han var självlärd träsnickare och ansågs vara en outsider i dessa sammanhang. Han hade dock en lösning på hur man kunde bygga en ”marine timekeeper”. Det var en rätt stor och komplicerad enhet. Det existerade redan flera lösningar men de klockorna klarade inte alls av ett fartygs rörelser – ett absolut krav i tävlingen.

Det tog Harrison fem år att konstruera sin första version av denna Sea Clock, som märkligt nog hade många delar av trä. Klockan visade sig duga och fungerade väl under en testsegling till Portugal.

På seminariet diskuterades medborgardriven utveckling i samband med investering av nya samhällstjänster. Vi talade om transparenta innovationsprocesser och frågan ställdes om det är möjligt för offentliga verksamheter att använda dessa vid offentlig upphandling. Utmärkande för transparenta innovationsprocesser är att de ofta är kollaborativa, behovsnära samt engagerar eller drivs av konsumenter och användare.

Det finns förmodligen en outnyttjad potential i att inkludera flera slags aktörer i det gemensamma arbetet kring innovation och upphandling! Det visade sig att bland åhörarna på seminariet fanns faktiskt en person som deltagit i en innovationstävling anordnad av NUTEK på 90-talet. Han och hans kollegor vann i sin tävlingsklass, vilket fick stor betydelse för deras företag.

Presentatörer i detta samtal var Charlotta Palmgren, strateg på Upphandlingsmyndigheten och Erik Borälv, analytiker på Vinnova.

Det tredje och sista ämnet för dagen var Går det att köpa sociala innovationer? Sverige står inför stora samhällsutmaningar som kräver innovativa krafter och initiativ för att lösas. Sociala innovationer möter dessa utmaningar och utvecklar nytänkande lösningar tillsammans med medborgare och slutanvändare. Men många sociala innovatörer och företag vittnar om svårigheter med att sälja in sina tjänster till offentlig sektor, samtidigt som välfärden kräver nya perspektiv och idéer. Frågorna som ställdes var följande.

• Hur hänger social innovation och offentlig upphandling ihop?
• Hur kan vi stötta både sociala innovatörer och offentlig sektor i att hitta goda samarbetsvägar?
• Hur kan vi designa socialt hållbara och innovativa upphandlingar som bjuder in små aktörer att delta?
• Hur kan sociala företag och innovatörer bidra med problemformuleringar och förståelse för slutanvändare till offentlig sektor?

Många av de välfärdstjänster som i dag ses som självklara har vuxit fram i det som numera kallas idéburen sektor. Ett par exempel är förskolor (barnhagar kallades de då) från 1836 och mödravård som kom 1920. Innovation behöver absolut inte vara teknik.

Presentatörer var Erika Hansen, jurist på Upphandlingsmyndigheten och Erika Pohjanen, kundmötesansvarig tjänstedesigner, Upphandlingsmyndigheten.

Avslutningsvis kan konstateras att vi har en lång väg att gå innan upphandling av innovation och innovationsdrivande upphandling blir vardagsmat i Sverige. I Norge har man nått längre, vilket man lkan läsa om i denna artikel på SOI’s hemsida.