Sedan 1 januari är Stefan Gudasic processansvarig i Region Stockholm. Titeln är ny men Stefan har arbetat i regionen sedan 2000-talets början, även om det hette SLL, Stockholms läns landsting, på den tiden. Egentligen är Stefan statsvetare med inriktning östeuropeisk politik och halkade, som många andra, in i upphandling av en slump.. En tillfällig projektanställning som administratör i ett projekt där alla akutsjukhus skulle upphandlas av SLL fick intresset att växa för arbetet på sjukvårdens beställarsida. Man kan kanske säga att Landstinget slog Östeuropa i den matchen, och Stefan blev kvar i organisationen. Och arbetet har hela tiden varit kopplat till hälso- och sjukvård. Innan Stefan blev processansvarig för upphandling var han enhetschef över all upphandling av hälso- och sjukvårdstjänster hos regionen.
– En stor och viktig fråga i den nya rollen som processansvarig kommer att vara kompetensutveckling, berättar Stefan. Det är en roll där jag samtidigt kommer att vara bollplank åt alla medarbetarna på upphandlingsavdelningen, där vi just nu har 65 tjänster och rekrytering pågår av fler.
– Ni satt vägg i vägg med hållbarhetsavdelningen tidigare, vill jag minnas.
– Det stämmer, det gör vi inte längre men vi har fortfarande ett mycket nära och omfattande samarbete. Regionen ligger väldigt långt framme i hållbarhetsarbetet, i vissa delar är vi världsledande, till exempel kollektivtrafiken. Sedan 2018 drivs SL-bussarna till 100 procent av förnybara drivmedel, vilket gör Stockholm till första huvudstaden i världen med en bussflotta som drivs helt av förnybart. I sjukvården arbetar vi intensivt med att få fram alternativa material. Ett exempel är värmerockar, som används av personalen för att hålla värmen i luftkonditionerad miljö på sjukhusen och används i mycket stora kvantiteter. Utvecklingsprojektet Biorock har tagit fram den nya värmerocken som är tillverkad i cellulosa – träfiber.
– Vad fick dig att bli engagerad i SOI’s styrelse?
– Jag fick helt enkelt en fråga av valberedningen, utifrån mina erfarenheter när det gäller kompetensutveckling samt mitt mångåriga arbete med komplexa upphandlingsprocesser. Det är en viktig fråga, som SOI jobbar bra med, men där man vill bli ännu bättre och jag hoppas att kunna bidra till att utveckla en kompetensprofil. Och jag vill gärna tillägga att jag blev väldigt glad över frågan!
– Hur ser du på utvecklingen av den offentliga upphandlingen i Sverige?
– Jag tycker att den offentliga upphandlingen utvecklas i helt rätt riktning. Den har blivit ett väldigt viktigt verktyg i samhällsutvecklingen. Och det är viktigt att media kan och vill förmedla en bild av vad upphandling faktiskt ger. Både vi i regionen och SOI är viktiga som remissinstanser och vi måste kunna påverka. Men man måste ha klart för sig att upphandling inte kan lösa alla problem, exempelvis när det gäller arbetslöshet, integration och så vidare. Men vi är en viktig pusselbit när det gäller frågor som miljö och mänskliga rättigheter. Vi gör skillnad.
– Och hur ser du på SOI’s framtida roll och verksamhet?
– SOI fyller en väldigt viktig roll, inte bara i påverkansarbetet. Väldigt många upphandlare är medlemmar, de kommer från många olika typer av organisationer. och från hela landet. Nätverkande är viktigt för många små myndigheter men faktiskt lika viktigt för mig också som representerar en av landets största upphandlande myndigheter. SOI kommer att vara minst lika betydelsefullt i framtiden också.
– Kompetensutvecklingen kommer att bli allt viktigare,, upphandlingen behöver bli mer homogen över hela riket och det gäller alla de olika professionerna i skrået. Men rollerna är egentligen ganska lika även om vi sätter olika namn på dem. Upphandlingsmyndigheten har tagit ett bra grepp och har utvecklats mycket. En annan viktig del att utveckla är samverkan och dialog med marknaden, med stora och små leverantörer, där SOI helt säkert kan bidra. I regionen går vi nu över till ett mera strukturerat arbetssätt, vi har en kompetensutvecklingsplan och den revideras årligen.
– Har du hjärtefrågor inom upphandling som du gärna vill lyfta?
– Förutom kompetensutvecklingen, som vi redan har pratat om, så gäller det frågan om fungerande processer och rutiner, inte bara att de finns på papper utan hur de implementeras och följs. Det är inte OK att var och en gör sin egen tolkning och utvecklar sina egna metoder, då börjar verksamheterna spreta.
– Och slutligen, när du inte arbetar, vad gör du helst då?
– Jag tycker väldigt mycket om att resa, om än inte just nu. Åker gärna åt alla möjliga håll i världen men har förstås kvar östeuropaintresset, har varit i princip i alla delar av före detta Sovjetunionen och pratar fortfarande hjälplig ryska även om den kanske hunnit rosta lite.