Om upphandling och krisberedskap

SKL Kommentus, nuvarande Adda, fick efter pandemins utbrott en verklig nationell nyckelroll då man (i samverkan med andra myndigheter) skulle försöka få fram skyddsutrustning, material och nödvändiga produkter relaterade till pandemin. Den utrustning som borde ha funnits i vårdens beredskapsförråd hade till allra största delen i stället hamnat i ett system av just-in-time-leveranser i ett globalt varuflöde, som plötsligt slutade fungera.

I december kommer vi att publicera en högintressant intevju med Åsa Edman, som är chefsjurist på Adda. Hon kommer både att berätta om de enorma praktiska problem man ställdes inför och som krävde både affärsmässig och juridisk kompetens och förmåga till nytänkande och uppfinningsrikedom. Men också om de slutsatser man dragit på Adda inför framtiden och kommande upphandlingar.

Nedanstående text kan därför läsas som en bakgrundsbild till den kommande intervjun, en bild av hur svensk beredskap i sin helhet har förändrats under de senaste dryga trettio åren. Det finns en samhällelig kontext som gör det något lättare att förstå varför vården inte hade den beredskap som man borde haft. Det finns heller inga medel anslagna för att finansiera införskaffandet av ny utrustning då sådant som blivit för gammalt rangeras ut. Exempelvis eldades sommaren 2020(!) bland annat en miljon handskar och 235 000 operationsmunskydd från Socialstyrelsens nationella beredskapslager upp – de var för gamla eller nådde inte upp till dagens krav.

                                                                    * * *

”Vår beredskap är god” sade Per Albin Hanssons den 27 augusti 1939 på Skansen i Stockholm, något oklart om han syftade på militären eller livsmedlen. Men sedan 1998 års försvarsbeslut har vi stegvis avvecklat beredskapslagringen av livsmedel, som ju jämte civilförsvaret är den mest kända beredskapsåtgärden. 690.000 ton högkvalitativa livsmedel såldes år 2002 ut för ca 1:80 kr kilot.

Det civila försvaret i Sverige är inte längre en organisation inom totalförsvaret, utan dagens Civilförsvarsförbund är i stället en frivilligorganisation.

Men även den medicinska bredskapen har avvecklats bit för bit. Den svenska mycket framgångsrika vaccintillverkning hos Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) bolagiserades och såldes ut 1993. Den ägs nu av amerikanska Janssen. Förslag om att återuppta tillverkningen har funnits men avvisades av regeringen 2009.

För drygt 30 år sedan, 1990, hade Sverige världens modernaste krigssjukvård. Den bestod av 50 sjukhus: 35 fältsjukhus i armén och 15 marina stridssjukhus. Varje fältsjukhus hade sex operationssalar och intensivvårdsavdelning med 18 respiratorer. Allt var nedpackat, mobilt och kunde snabbt installeras i uppblåsbara plasttält som bildade ett sjukhus med egen elförsörjning och värme. Alla läkare och sjuksköterskor var på den tiden krigsplacerade. Målet var att dagligen kunna utföra tusen operationer – i fält. Av de totalt 4300 intensivvårdsplatser med respirator som fanns att tillgå 1993 återstod 2018 bara 574 stycken.

De medicinska beredskapslagren är med små undantag borta, vilket kan få stora konsekvenser i krig eller kriser.  Tidigare hade Apoteket AB ansvar för Sveriges medicinförsörjning i kris, genom tydliga förordningar. 2009 avvecklades Sveriges medicinberedskap till stora delar, liksom de nationella beredskapslagren. Ingen aktör fick ta över ansvaret, något som kritiserades hårt i bland annat Riksrevisionens stora granskning av läkemedelsförsörjningen år 2018.

I totalförsvaret ingick även särskilda beredskapssjukhus, bland annat i Stockholm och på Gotland. Ett stort antal skolor var dessutom förberedda med extra utrustade skolsalar som kunde ställas om till vårdavdelningar för 125 000 patienter med utrustning från nu tömda förråd.

Sverige hade fram till millenniumskiftet en internationellt ledande position inom området katastrofmedicinsk utbildning, som nu är nedlagd.

Sverige har alltså under de senaste decennierna valt bort både en nationell krisorganisation (ett krav som började ställas efter tsunamin), ett fungerande civilförsvar och en fungerande operativ och materiell beredskap. MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) har inte mandat att vara en operativ krisorganisation utan är en stödjande verksamhet i samhällets generella beredskap enligt Ansvarsprincipen, inför olyckor, kriser och civilt försvar. 2011 fick nybildade MSB uppdraget att föreslå resultatmål för samhällets krisberedskap och hur dessa ska följas upp. 2012 hade man tagit fram en omfattande analys av olika typer av kriser som kan inträffa i samhället. MSB´s ”krislista” är nog så talande och såg ut så här:
 
1. Pandemi
2. Kärnkraftsolycka
3. Störningar i transporter
4. Störningar i elektroniska kommunikationer
5. Störningar i elförsörjningen
6. Störningar i drivmedelsförsörjningen
7. Stöld av/oriktig information
8. Dammbrott
9. Isstorm
10. Social oro med våldsinslag
11. Skolskjutning
12. Terrorhandling
13. Förorenad dricksvattentäkt (kemiskt utsläpp)
14. Förorenad dricksvattentäkt (biologisk kontaminering)
15. Solstorm
16. Värmebölja
17. Storm
18. Svaveldimma
19. Epizooti (allvarlig smittsam djursjukdom som kan utgöra ett hot mot människors eller djurs hälsa)
20. Brand i särskilda objekt
21. Fartygskollision
22. Översvämning av vattendrag
23. Ras och skred
24. Störningar i livsmedelsförsörjningen
25. Kemikaliespridning via bomb
26. Rymdskrot
27. Väpnat angrepp

Efter denna lilla bakgrundsbeskrivning, välkommen alltså, att läsa intervjun med Åsa Edman i december!