”På jakt efter den goda affären” – nu och för tio år se

Om ett par månader införs de nya lagar som i huvudsak bygger på den så kallade Förenklingsutredningen. Utredaren Anna Ulfsdotter Forssell gav utredningen namnet ”Möjligt, tillåtet och tillgängligt
– förslag till enklare och flexiblare upphandlingsregler och vissa regler om överprövningsmål”. Den senare delen, om regler för överprövning befinner sig fortfarande på remisstadiet, men det förenklade regelverket träder alltså snart i kraft.

Även om utredningen landat rätt så långt ifrån SOI´s radikala förenklingsförslag (läs mer om detta i Martin Kruses ordförandebrev) så har den utformat sina författningsförslag utifrån en tydligt positiv syn på både upphandlarnas och leverantörernas kompetens och goda vilja, utifrån följande principiella utgångspunkter.

• Det finns en mängd andra regler, utöver upphandlingsreglerna, som styr och påverkar hur upphandlande myndigheter och enheter samt deras anställda får och kan agera i upphandlingar.
• Den absoluta merparten av de upphandlande myndigheterna och enheterna vill göra rätt, och vill söka upp konkurrens för att få till stånd en sund och god affär.
• Den absoluta merparten av leverantörerna till offentlig sektor strävar efter en sund och god affär.

Detta innebär praktiskt att en mängd detaljreglering nu försvinner ur regelverket för den icke direktivstyrda upphandlingen (under EU´s tröskelvärden). Det kommer att vara möjligt för upphandlarna att forma upphandlingarna och upphandlingsdokumenten utifrån verksamheternas konkreta behov, inte utifrån detaljreglerade bestämmelser kring förfaranden och metoder. Detta är ganska omvälvande förändringar, hur omvälvande det kommer att bli tar nog att ta tid innan vi kan överblicka.

Hur såg det ut för tio år sedan?
På SOI´s hemsida presenterade vi i november 2011 ett reportage med Anders Wijkman, som just hade släppt det första delbetänkandet i den stora upphandlingsutredningen, som han kallade ”På jakt efter den goda affären”. Själva begreppet ”Den goda affären” hade ju försvunnit från den offentliga upphandlingen efter 2004 års EU-direktiv. Anders Wijkman tog alltså ett radikalt grepp för att flytta tillbaka fokus från regelverket till själva syftet med upphandlingen.

Så här löd artikeln.

Om Upphandlingsutredningen

Anders Wijkman far för tillfället land och rike runt och berättar om Upphandlingsutredningens delbetänkande. Intresset är otroligt stort.

Anders betonar att det delbetänkande som nyss avgetts inte ställer konkreta förslag utan är till för att ge en bred överblick över utredningsområdet och att visa på vilka frågor som kommer i fokus i utredningen. Anders berättade att man haft både ett samhällsekonomiskt och samhällspolitiskt perspektiv. Samhällspolitiska mål har som bekant ofta i efterhand hängts på regelverket.

Men det riktigt svåra är frågan hur man får en bra nationell upphandlingsstatistik. Vi har arbetat med stor öppenhet i utredningen berättar Anders, jag har träffat hundratals personer och organisationer det senaste året. Kommissionens förslag till nytt regelverk kommer om några veckor och förmodligen vill de köra så snabbt som möjligt. Med lite tur kanske vi har ett nytt regelverk inom 12 månader.

Vårt eget förslag är beroende av EU, det blir svårt för regeringen att lägga en proposition innan EU’s regelverk är klart. I dag har vi drygt 5 anbud per upphandling i snitt. Transaktionskostnaderna beräknas till 3-4 miljarder per år. Kvalitetsvinsterna är dock svåra att uppskatta. Kommissionen säger att upphandling ger lägre priser med 3,8 procent, vilket jag tycker låter lite. Andra länder har för övrigt också dålig upphandlingsstatistik. Vi vet att cirka fem procent av de svenska upphandlingarna överprövas och går till domstol.

– Det fanns en omfattande kritik då vi startade utredningen. Vi har ett stelbent regelverk som missgynnar små aktörer, leverantörerna men också de upphandlande organisationerna. Ett strategiskt synsätt saknas till stor del. Det finns stora brister då det gäller dialog och förhandlingsmöjligheter, liksom brist på uppföljning och utvärdering. Likaså finns kompetensbrister, oklarheter kring miljö- och sociala hänsyn och överprövningar som skapar osäkerhet.

Resursbristen skapar alltså problem, liksom de spretiga domarna. Ibland är det omöjligt för det offentliga att inte bryta mot någon lag, eftersom olika lagar kolliderar.

Den goda affären
Den utgångspunkt vi tar i utredningen är den goda affären. Att tillgodose verksamheternas behov, inklusive kvalitativa aspekter, till lägsta möjliga totalkostnader. Medborgarperspektivet, små företag och myndigheter, EU-direktiven och att öka gränsöverskridande handel.

Det finns en del knäckfrågor. Hur göra upphandlingen till en strategisk fråga? Förbättrad statistik. Kvalitetsfrågorna. Förbättra uppföljning och utvärdering samt mer förhandling och dialog

Bland de frågor som utredningen prioriterar hittar vi följande. För många överprövningar? Större valfrihet för medborgarna? Är gränserna för direktupphandling optimalt satta? Vi överväger en höjning samt en mellanvariant, med flera anbud men utan det formaliserade förfarandet. Ramavtal, är de bra i alla lägen? Upphandling för ett mer hållbart samhälle – transformativa lösningar. (Här försöker Kommissionen ta ett bredare grepp, med systemperspektiv och livscykelkostnader.) Små och medelstora företags medverkan.

– Vi vill se bättre upphandling av infrastruktur, som upphandlas för 30 miljarder om året, vilket har en kraftfull påverkan på marknaden. Upphandlingarna måste möta även framtidens krav. Ofta finns teknologin redan, men många upphandlare känner sig begränsade av regelverket. Det skulle behövas mer dialog och mer upphandling av funktion. Det behövs nollutsläpp kring 2050, då måste vi upphandla bättre.

Anders avslutade med att efterlysa snabba och många remissvar och lovade att utredningen kommer med vassa förslag, att överlämnas till regeringen i början av sommaren.