Min sida
Laddar..

Senaste sökningar

Kontakta oss

Adress

  • Sveriges Offentliga Inköpare
  • c/o Föreningshuset Sedab AB
  • Lumaparksvägen 7
  • 120 31 Stockholm
  • soi@soi.se

Telefon

  • 08-21 61 40 (Förmiddagar 8:30-12:00)

Organisationsnummer

  • 887500-9584

Nu är maten på allas läppar

27 februari, 2024

Många synpunkter på krisberedskapen kommer i högt tempo

Remisstiden för SOU 2023:50 En modell för svensk försörjningsberedskap gick nyligen ut. Här finns förstås mycket intressant att läsa, bland annat utredningens förslag om att en nationell samordnande funktion för beredskapsfrågor skall inrättas, exempelvis genom att kraftigt utöka MSB´s uppdrag och organisation. Ett ytterligare förslag är att det ska framgår av Upphandlingsmyndighetens instruktion att myndighetens upphandlingsstöd ska bidra till att krisberedskaps- och totalförsvarsaspekter säkerställs i upphandling av samhällsviktig verksamhet och sådan verksamhet som är nödvändig för totalförsvaret.

Men den fråga som tycks engagera allra mest är frågan om livsmedelsförsörjningen. Ungefär samtidigt som Livsmedelsverket släppte sin rapport, Pilotstudie Livsmedelsföretagens omställning vid höjd beredskap så publicerades en stor mängd artiklar och debattinlägg i svensk press.
Vi har dessutom alldeles nyss fått ytterligare en SOU, med specifikt fokus på just livsmedelsberedskap. SOU 2024:8 Livsmedelsberedskap för en ny tid.

Några korta men viktiga citat ur denna SOU.
...Vi föreslår att målet för livsmedelsberedskapen förs in i en ny lag vars bestämmelser syftar till att uppnå detta mål. Lagen ska heta lagen om livsmedelsberedskap. Genom lagen införs bestämmelser om kommuners ansvar för livsmedelsberedskap och bestämmelser om beredskapslagring.

...Vi föreslår därför att Livsmedelsverkets roll som sektorsansvarig myndighet förtydligas genom ett uttalat ansvar för att leda arbetet med att samordna åtgärder inom livsmedelsberedskapen.

...Vi föreslår därför att ett nationellt livsmedelsberedskapsråd inrättas; Livsmedelsberedskapsrådet.

...Därför föreslår vi att ett regelverk om beredskapslagring inom jordbruksområdet införs.

Utredningen presenteras också (bakom betalvägg) i Svenska Dagbladet den 1 februari, under rubriken Räkna med annan kost om krisen kommer. Bland annat  nämns att kostnaden för att bygga en ny livsmedelsberedskap beräknas till 2,3 miljarder kronor över tre år. Då vi 2002 sålde ut de dåvarande livsmedelsförråden, cirka 690.000 ton mat, fick staten cirka en miljard i intäkt för dessa.
Artikeln hittar du här.

Vad gäller den nämnda rapporten från Livsmedelsverket så konstaterar man bland annat följande.
Kris eller krig kan innebära att företag behöver ställa om sin verksamhet till att producera viktiga livsmedel som behövs i Sverige. Därför testade Livsmedelsverket hur ett svenskt företag snabbt kan ställa om sin produktion för att tillverka nya produkter. Slutsatsen är att en omställning kräver förberedelser, kompetens och tillgång på förpackningsmaterial.

En viktig slutsats från pilotstudien är vikten av förberedelse; att ha alla tillstånd, dokument och rutiner på plats i förväg. För livsmedel krävs också rutiner för kvalitetsledning, uppföljning av livsmedelssäkerhet med egenkontroller och dokumentation samt provtagning. För att det ska bli så effektivt som möjligt bör den produktion som företag vill kunna ägna sig åt vid kris därför vara så lik ordinarie produktion som möjligt.
- Omställning av produktion är ingen quickfix. Dagens produktion är så specifik för en viss produkt och komplex att en till synes liten förändring kan vara svår att genomföra. Det kräver också teknisk specialistkompetens. Ska man upphandla produkter för kris och krig är det därför klokt att utgå från vad som redan finns på marknaden och i dialog med företag så att de vet hur behoven och efterfrågan ser ut så att de kan ta fram en omställningsplan för det, säger Andreas Hagelin, beredskapshandläggare och projektledare på Livsmedelsverket.

Hela rapporten hittar du här.

Fler inlägg i diskussionerna
I närmare 20 år har Jan Bertoft varit ansiktet utåt för den ideella paraplyorganisationen Sveriges Konsumenter. Nu tänker han gå i pension, men i sin blogg skriver han den 1 februari om beredskap ur ett konsumentperspektiv. Här framför han budskap kring hur vi frigör oss från importberoende, hur man skall se på handeln ur ett konsumentperspektiv om kunskapslyft för allmänheten, om småskalig odling, om att stimulera direktkontakt mellan bönder och konsumenter, om kontanternas betydelse med mera.
Hans blogginlägg hittar du här.

I en lång artikel i Svenska Dagbladet den 30 januari beskriver Anna Asker dagsläget och vad som behöver göras, under rubriken Ha mat hemma och med underrubriken Så fort blir det tomt på butikshyllorna vid kris.
Artikeln är mycket läsvärd men gömd bakom en betalvägg. Har du tillgång till SvD så hittar du  den här.

I ett debattinlägg den 1 februari skriver företrädare för Arla, LRF, Lantmännen och Hushållningssällskapet under rubriken Svensk mat behövs för bättre beredskap. Bland annat skriver man.
Sveriges självförsörjningsgrad av livsmedel, mätt i konsumentvärde, ligger på ungefär 50 procent. Resten är importerat. För att öka vår motståndskraft och uthållighet behöver vi arbeta strategiskt med att öka den inhemska livsmedelsproduktionen, samt börja producera och lagra spannmål och nödvändiga insatsvaror till lantbruket.

För att minska vår sårbarhet mot yttre påverkan behöver vi minska vårt stora importberoende av insatsvaror som är nödvändiga för att kunna producera livsmedel. Sverige behöver kombinera tre olika kompletterande strategier för att kunna hålla i gång livsmedelsproduktionen över tid:
• Vi måste främja inhemsk produktion av insatsvaror som vi idag importerar, men som kan produceras på hemmaplan, inte minst mineralgödsel och biodrivmedel.
• Vi behöver lagerhålla strategiska insatsvaror för livsmedelsproduktion, särskilt sådana vi inte kan producera själva.
• Det är också viktigt att livsmedelskedjan prioriteras vad gäller tillgång till resurser som är nödvändiga för att upprätthålla livsmedelsproduktionen, som arbetskraft, el, transporter och infrastruktur.

Avslutningsvis konstaterar man följande.
Den fortsatta processen och beslut kring en ny svensk livsmedelsberedskap måste därför hanteras skyndsamt, utan dröjsmål, och med långsiktig statlig finansiering. Sveriges livsmedelsproducenter behöver tydliga riktlinjer och ersättningar i en modell som bygger på frivillighet. Först då kan en stark livsmedelsberedskap byggas upp.
Vi är företrädare för svenska bönder, kvarnar, slakterier och mejerier och vi ser med oro på den sårbarhet som utredningen speglar men har också ett gott hopp om att kunna förbättra våra förmågor att fortsätta leverera under svåra förhållanden. Vi gör redan mycket och är beredda att göra ännu mer. Men vi behöver börja nu!

Även denna artikel ligger förmodligen bakom betalväggen, men hittas här.