Henrik Karlsson – en av 18 hedersmedlemmar i SOI

Under SOI´s mer än 40-åriga existens har bara 18 personer valts till hedermedlemmar. Det är alltså en verklig hedersbetygelse att tillhöra den skaran. Tre av dessa 18 valdes på förra årskonferensen, i Linköping. Styrelsens motiveringar till valet av Henrik Karlsson lyder som följer.

För att under lång tid bidragit till föreningens utveckling, och för att med mod, ett stoiskt lugn och med en osviklig etisk kompass, gått i bräschen för utvecklingen av den offentliga affären, till gagn för föreningens medlemmar, föreslår styrelsen att till hedersmedlem i SOI utse Henrik Karlsson, Göteborgs stad.

VI har fått en pratstund med Henrik, som börjar med att berätta att han kom med i SOI i slutet av 1999 och att han var på sin första årskonferens år 2000, i Eskilstuna. 2003 eller 2004 valdes han in i SOI´s styrelse, där han satt några år, tills han flyttade till Skåne och återkom sedan till styrelsen 2015. Han var också under en period ordförande i SOI.

– Jag började i Växjö som inköpschef, sedan på Kommunförbundet Skåne, som omfattar 33 kommuner, och därefter på Lunds kommun. Sedan blev det Helsingborgs stad och nu alltså Göteborgs stad, där jag började 2017.

– Hur ser du på upphandlingen som en strategisk roll eller funktion?
– Jag försöker att inte använda ordet strategisk för det missförstås väldigt lätt. Man har inte alltid samma syn på vad strategisk betyder. Ibland blir det synonymt med att vara viktig, och det är det ju inte alls. Man får använda andra ord för att berätta om förflyttningen vi gjort. Jag föredrar att säga att inköpsfrågor i dag används på ett mycket bättre sätt för att nå målsättningar. Sätter man sig ner och gör en analys av vilka mål som skall nås så är det de gemensamma målen, alltså dom  som en organisation har, kommunen, myndigheten eller bolaget man arbetar hos. När man har det perspektivet, de gemensamma målen, som att minska kostnader, förbättra klimatet, minska arbetslösheten eller vad det kan vara, och kopplar ihop det med inköp, då kommer man i nästa steg fram till att då måste vi få med alla inköp den här organisationen gör. Då blir det en gemensam fråga för hela organisationen, inte för en specifik upphandling eller en specifik fråga som jag har fått i uppdrag att driva. Man kan inte driva mot gemensamma mål om man inte blir den del av det gemensamma arbetet. Våra frågor måste med i det gemensamma arbetssättet Både hos oss och väldigt många andra ser jag en väldigt tydlig riktning åt det hållet, att man kopplar ihop sig med det ordinarie arbetet och blir en del i det, att detta blir en del i styrningen av oss, inte bara de delar som vi råkar ha fått som upphandlingsuppdrag. Den här förflyttningen skulle man kunna ha en hel konferens om.
Hur man styr, vad är inköpsanalysen, att fånga hela stans inköp, hur vi kommer in i ordinarie processer och när. Hur mäter man det här? Roller som inköpsanalytiker, avtalscontroller, bredare roller. De är ju nya. Når vi våra mål, vad är det egentligen vi köper? Att se helheten i stället för att bara fokusera på delprocessen upphandling. Den är viktig men når inte ända fram när man pratar gemensamma mål.

– Vad betydde dina erfarenheter från Helsingborg när det gäller ditt nuvarande arbete?
– Den här kopplingen till gemensamma mål har Göteborg och den var nog ganska avgörande för att jag skulle bli intresserad av tjänsten. Inköp och upphandling har ett eget kapitel i stans budget, en egen nämnd, tydliga mål. Helt framme blir man väl aldrig och det var vi inte heller i Helsingborg, när det gäller kopplingen till politiken. Den fanns, men var inte tillräckligt formaliserad.. Det är viktigt med en tydlig åtkomst till den centrala politiken och de som bestämmer, och att detta syns tydligt i deras beslutsdokument. Att vi kommit längre i Göteborg beror mycket på att vi har en egen nämnd. Vi är organisatoriskt och styrmässigt likställda med övriga förvaltningar och ligger alltså direkt under fullmäktige.

– Men även om det finns gott om erfarenheter att peka på, så är det väl ändå ganska olika i exempelvis svenska kommuner, hur långt man har nått med den här förankringen?
– Även om vi inte har statistiska belägg från våra 290 kommuner, så känner jag mig rätt säker på att det finns en entydig rörelse åt rätt håll, när det gäller den här utvecklingen mot en tydlig koppling till politiken och de som bestämmer. För 30 år sedan fanns inte den här kopplingen, nu finns det gott om bra exempel. Däremot har jag aldrig sett exempel på en rörelse år motsatta hållet.

– Om jag ändå hoppar tillbaka till Helsingborg, så känns det som att ni låg långr framme när det gäller roller som miljöstrateg, avtalcontroller, livsmedelscontroller etc.
– Miljöstrategerna fanns på annat håll, men vi var duktiga på att kroka arm med varandra och så småningom hamnade en miljöstrateg hos oss på upphandling. Och oavsett vilka frågor en organisation brottas med så kan inköp alltid bidra till utveckling. Då måste vi knyta an till detta, inte sitta och vänta på att någon från politiken skall ställa frågan. Och när vi visar att vi kan bidra, då får vi också mer resurser. Och då blir man en del av det gemensamma.

– Ni blev väldigt omtalade för den roll som er livsmedscontroller fick, och det lyckade resultatet, även i ekonomiska termer.
– Ja, det stämmer, vi samlade stadens olika avtal i ett gemensamt arbete, och det blev ett väldigt bra resultat, som hela organisationen medverkade till.
Även livsmedelsfrågan vore värd en egen konferens, där ju numera även försörjningsrisk och krisberedskapen kommer in.
Så sent som i går hade vi en konferens för hela staden, den första sedan 1986, vad händer om det blir krig? Under kalla kriget hade försvaret en egen produktionsorganisation, egna sjukhus etc. som vid behov kunde sättas i gång direkt. Här behöver vi nog tänka om en hel del. Det som räddade oss under pandemin var ju bland annat att vi hade en hel del inhemska industrier som kunde ställa om, när vi inte kunde förlita oss på leveranser utifrån.

– När det gäller upphandlingens roll i samhället, hur mycket påverkar det att vi har en upphandlingsmybdighet, en modernare LOU?
– Lagen finns ju, men den påverkar inte min vardag så mycket. Jag förväntar mig inte några avgörande förändringar innan jag går i pension. Att vi har en upphandlingsmyndighet är positivt, den sätter ett tydligare perspektiv på inköpsfrågorna och bidrar till att de syns. Man skulle kanske önska att de skulle få mer resurser till ett strategiskt arbete. Men de gör ett gott arbete utifrån sina resurser och har haft en stor positiv påverkan.

– Väldigt mycket av det vi gör i dag i inköp och upphandling gick att göra även innan LOU. Men en sak saknar jag, de stora och långsiktiga sanarbetena, exempelvis mellan LM Ericsson och Televerket, ASEA/ABB och Vattenfall etc, som förde fram Sverige till en industriell tätposition.
– Upphandlingsreglerna fokuserar ju på en fas, konkurrensutsättning. Om vi bara får en konkurrensutsättning så når vi resultat. Det har blivit normerande att avtal skall vara relativt korta. Inga privata organisationer jobbar utifrån att alla deras avtal skall konkurrensutsättas vart fjärde år. Totalt bortkastad tid skulle de säga. Det finns ingen flexibilitet eller möjlighet till bedömning i den lag vi har. Därmed blir det också mycket svårt att integrera innovationsfrågor i upphandling. Regelverket är inte gjort för att gynna innovation, utan det sätter konkurrensutsättning före allt annat.

– I Trendens för några år sedan beskrev du målkonflikter i upphandling. Exempelvis att höga hållbarhetsmål kan kollidera med små leverantörers förmåga trots att vi vill ha med fler små och medelstora företag.
– Ja, det är riktigt. Och om man har som mål att vara kostnadseffektiv blir det svårt att ha många små leverantörer. Ibland måste man alltså välja bort dem. Den typen av målkonflikter kommer alltid att finnas och de val vi gör måste göras i samverkan med våra verksamheter.

I samtalet med Henrik dök många andra intressanta och viktiga aspekter på den svenska offentliga upphandlingen upp. Till dessa återkommer vi i en separat artikel framöver.