Ekon från Sälen

Folk och Försvar har för någon vecka sedan avslutat sin årliga Rikskonferens, och ringarna på vattnet från 2024 års anföranden och efterföljande debatt har nog inte undgått många. Ministern för Civilt försvar Carl-Oskar Bohlin, såväl som Sveriges överbefälhavare Michael Bydén uttryckte båda ett behov av att det svenska samhället snabbt och kraftfullt ökar sin beredskap för ofred eller krig. De exakta ordvalen, dess avsedda innebörd, tolkningarna av dem och hur de uppfattats är inget jag tänker orda om här, annat än att konstatera att budskapet i sig har satt igång många viktiga samtal. Det kan inte vara annat än bra.

I samband med rabaldret som uppstod kring vår beredskap fick jag ögonen på en artikel som Ann-Eva Askenstam på Upphandlingsmyndigheten skrivit för Inköpsrådet i februari 2023, alltså för ett år sedan. Troligtvis i efterdyningarna av förra årets rikskonferens i Folk och Försvars regi, där tonen redan börjat skärpas. Inköpen måste ingå i det civila försvaret skriver Ann-Eva, och i artikeln lyfter hon flera kloka exempel och resonemang, som i dagens läge känns än mer relevanta. Jag kan inte annat än att hålla med, redan under pandemin såg vi hur viktiga försörjningsfrågorna blev i kristider, och de blir naturligtvis inte mindre viktiga vid en situation av ofred eller krig.

Det är nu läge för oss, alla vi som jobbar med offentligt inköp, att kritiskt granska våra processer och arbetssätt, lyfta risker i våra organisationer, och föreslå förändringar och förbättringar som gör försörjningsverksamheten mer robust och effektiv även i under okända eller mer svårbedömda förutsättningar. Jag vågar lova att sådana åtgärder kommer att förbättra verksamheten också i fred och välstånd.

Man kan ur ett regelperspektiv spekulera i att upphandlingslagarna skulle kunna ändras i ett skymningsläge eller att rättsmedlen skulle få mindre betydelse, kanske genom att långtgående undantagsmöjligheter införs med ett pennstreck vid ett regeringssammanträde. Sådant är svårt att förutspå. Men i grunden kommer våra invanda arbetssätt att fungera tror jag. Vi jobbar enligt en upphandlingslagstiftning som i grunden utgör sunda principer för goda affärer. Konkurrens, likabehandling, transparens etc. är inte bara byråkratiskt krångel, det är gott inköpsarbete menar jag.

Det som kan göra mer skillnad är hur väl vi känner organisationernas behov, hur integrerade vi är i de verksamheter vi ska stödja, vilka analysmetoder vi tillämpar för att skapa kunskap om försörjningskedjorna, hur flexibla och innovativa vi kan vara, vilka modeller vi har för att bygga lösningar i partnerskap med leverantörer och så vidare. Allt detta kan vi börja förbättra redan idag, och det kommer att ge positiva effekter direkt. Utnyttja den dragkraft vi kan få i samhällsdebatten just nu och arbeta för att inköp faktiskt börjar betraktas en del av det civila försvaret. Vi som är medlemmar i SOI har ju också möjlighet att ta hjälp av varandra, genom att dela erfarenheter och metoder med varandra, kanske inom ett nytt SOI nätverk för beredskapsförsörjning.

Som ideell förening är vi förresten redan en del i vad som gör ett samhälle starkt, tillsammans med idrottsklubbar, studieförbund, musikföreningar med mera. Vi utgör en struktur delvis utanför de formella organisationerna som står för erfarenhetsutbyte, kunskapsutveckling och stöd för varandra inom offentligt inköp och goda affärer, det minskar definitivt samhällets sårbarhet ur ett inköpsperspektiv. SOI är ett armeringsjärn i samhällsfundamentet kan man säga.

Hälsningar,

Martin Kruse

Ordförande SOI