Min upplevelse av årskonferensen

Sigrid Pettersén är nybliven medlem i SOI och har kommit in i upphandlarvärlden på ett lite ovanligt sätt. Hon har 23 års erfarenhet som särskolelärare för barn och ungdomar med funktionssvårigheter. Utbildade sig 1994-96 till specialpedagog med inriktning mot synskadade barn. Med tiden har engagemanget alltmer glidit över på tillgänglighetsfrågor i vid mening, hon är numera doktorand vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap. Ämnet för hennes forskning är ”Möjligheter att ställa tillgänglighetskrav i samband med offentlig upphandling i Sverige” och en av de frågor som avhandlingen tar upp är ”Mat för äldre”.

Detta medförde bland annat att hon fick kontakt med Inköp Gävleborg. För att göra en lång historia kort så är hon numera anställd på Inköp Gävleborg, som forskningsledare i deras stora Vinnovastödda projektet Innovationsupphandling X, som vi tidigare berättat om på SOI´s hemsida.

– Konferensen är ju imponerande, till storlek och som arrangemang. Själv skulle jag kanske önska att där fanns fler människor som inte är upphandlare, så att SOI:s och upphandlarnas tankar och idéer skulle få möta lite motstånd och så att man får vässa sina argument. Bland annat skulle det gärna få finnas fler leverantörer än bara utställarna, de har ju rätt så fullt upp med att lyfta sina produkter och tjänster.

Men det är intressant att höra att SOI vill bli mer utåtriktade, att man skall delta i Almedalen och på Kommek. Upphandlarna sitter ju på både kompetens och de stora pengarna och det är bra om man vill ”ta matchen” och lyfta den offentliga upphandlingen och framför allt dess möjligheter.

Den nya certifieringen och dess bredare och mer affärsmannamässiga inriktning tror jag också är ett bra initiativ. Professor Björn Axelsson sitter ju också med i vår referensgrupp i Gävleborg och är ett stort stöd i vårt arbete. Han har en förmåga att se på frågor på nya sätt, att vända och vrida på problemen och att kunna titta ”på tvären”.

– Men jag inser ju också att årskonferensen är väldigt viktig på andra sätt. Sitter man som ensam upphandlare i en liten kommun så är det kanske ett av få tillfällen till nätverksbyggande och att få kontakter på andra håll. Jag har ju hört att SOI vill utveckla arbetet med lokala och regionala träffar och det tror jag är väldigt viktigt. Jag funderar ibland över hur den optimala upphandlingsorganisationen ser ut. Något svar har jag inte, men det måste vara jobbigt att sitta helt ensam i alla fall.

De avslutande gruppdiskussionerna var också ett väldigt bra initiativ. Kanske man skall ha fler sådana aktiviteter under konferenserna.