Möt Eva-Lotta Löwstedt Lundell i SOI:s styrelse

– Hej Eva-Lotta, hur ser din vardag ut på arbetet som upphandlingschef på SVT?

– Förutom att jag skall sluta på SVT om en dryg vecka, återkommer till det, så är jag väldigt operativ som upphandlingschef. Jag håller själv i en hel del upphandlingar, har just avslutat public servicebolagens upphandling av resebyråtjänster. Den hade stora inslag av dialog både före, under och efter processen - här försöker vi investera tid för att säkerställa ett bra slutresultat för verksamheten. Vi bjöd t ex initialt in alla leverantörer, fick återkoppling på gamla förfrågningsunderlag, affärsmodeller, prissättning, SLA och kvalitetsmätningar etc. Vi förhandlade också med samtliga med ett mycket bra resultat. Vid våra återkopplingsmöten fick vi positiv feedback från samtliga anbudsgivare - och ingen överprövade.

Förutom egna upphandlingar, så sitter jag med i många styrgrupper, då det ofta lyfts upphandlingsstrategiska frågor. Jag deltar i den initiala verksamhetsutvecklingsprocessen och där vi bl a diskuterar framtida investeringar. Man måste vara med från början, så att inköps- och upphandlingsperspektivet finns med i planer och beslutsunderlag.

Jag har blivit inriktad på kvalificerade tjänster. När det gäller mjuka tjänster så är dialogen A och O. Det är lika viktigt att leverantören förstår vad det är vi vill ha, som att vi förstår vad de erbjuder. Det gäller att tänka och att utgå från affären.

Men, som sagt, nu skall jag sluta på SVT. Den 15 oktober tillträder jag som VD för ett av dotterbolagen inom Public Service-koncernen: Sveriges Radios Förvaltning AB - SRF. Det är vårt fastighets- och ”shared service”bolag med cirka 200 anställda. Jag kommer att fortsätta vara engagerad i upphandlings- och inköpsfrågor eftersom SRF gör många gemensamma upphandlingar och jag sitter kvar i SOI:s styrelse. Och gissa vem som tar över mitt jobb på SVT! Jonas Lundin, nyligen certifierad i SOI:s nya certifieringsprogram.

– Hur kom du in i offentlig upphandling?

– Jag blev faktiskt headhuntad till jobbet som chef för den statliga IT- och telekomupphandlingen på Statskontoret. Innan dess arbetade jag som managementkonsult och hade lämnat många anbud på offentliga upphandlingar. Så småningom blev jag också ansvarig för den statliga inköpssamordningen. Jag var chef för en stor avdelning och gjorde inga egna upphandlingar på Statskontoret. Men här lärde jag mig lagen den hårda vägen - genom överprövningar. Det var stora och betydelsefulla affärer för den svenska IT-industrin då som nu, antar jag.

– Vad har du för utbildning?

– I botten har jag en civilekonomexamen från Linköpings universitet. Mitt yrkesliv har haft två olika spår. Innan jag kom in på upphandling så handlade det om entreprenörskap. Affärsutveckling, starta eget, entreprenörskap i skolan, småföretagsutveckling osv. Jag har deltagit i forskning, varit konsult, arbetat med främjande, utveckling och utbildning, både privat och statligt. Sedan blev inköp och upphandling min professionella fokus. Och från Statskontoret gick jag alltså vidare till SVT. Det har varit ett spännande uppdrag att lära SVT att upphandla och det finns fler roliga utmaningar att ta tag i för min efterträdare...

– Hur ser du på utvecklingen av den offentliga upphandlingen?

Här ser jag två helt olika spår, eller utvecklingstendenser, en bra och en dålig.

När det gäller själva yrket så syns en tydlig professionalisering. Fokus flyttas allt mer mot affären och verksamhetsnyttan och det gäller även hos leverantörerna. Anders Wijkmans utredning visar många kloka insikter kring detta. Även det som skrivs kring upphandling är mera initierat och klokt i dag. Vi sätter affären, slutresultatet och nyttan mer i fokus, vilket i sig ställer krav på en stark yrkeskår. Det känns oerhört stimulerande!

Det dåliga gäller rättsutvecklingen kring offentlig upphandling. Det är ofta snuttifierat och matematiserat och fastnar i de enskilda detaljerna. Man tar inte hänsyn till omständigheter och vad som är rimligt. Detta skapar obalans, otrygghet och rädsla att göra fel.

Jag tycker att den rättsliga prövningen sker i fel instans. Det behövs affärskunniga personer och domar som leder framåt, utvecklar upphandlingen i en positiv riktning som alla parter vill se. Jag tycker att rättsutvecklingen drar oss åt fel håll och detta tycker jag är en generell tendens i samhället. Tjänstemän med hög kompetens tillåts inte fatta beslut som tar hänsyn till omständigheter och verkligheten där man också bedömer rimligheten. Vi ges inget ansvar utan ska bara följa en tydlig rutin och mall. Det gör oss passiva och får konsekvensen att vi inte heller vill ta något ansvar. Blir det fel så rättar man till det genom att reglera mer, inte mindre. Detta är i grunden ett inbyggt misstroende som man försöker åtgärda genom tuffare reglering. Detta är en samhällsutveckling som jag tycker är oroväckande där vi sett andra exempel i  bl a migrationsärenden eller försäkringsärenden. De blir så uppåt väggarna ibland och helt omänskligt. Nej, vi måste byta misstroende mot förtroende genom mer dialog och större flexibilitet.

Här ser jag också en oroväckande tendens i upphandling, om allt blir elektroniskt – att man tappar kontrollen över innehållet. Alla svarar på samma sätt - hur är vi säkra på att vi får det vi behöver? Det är inte fel med teknik men den måste kombineras med dialog och möten.

– Och vad gjorde att du engagerade dig i SOI?

– För att jag är engagerad i det jag arbetar med. Jag vill bidra till en positiv utveckling för offentlig upphandling. Dessutom blev jag ju tillfrågad! Men man får inte glömma att det är väldigt roligt med SOI också!
Jag vill att vi medlemmar stärker vårt självförtroende, blir allt mer professionella och en ännu vassare partners i olika affärer. SOI kan bidra till att stärka medlemskåren, men också vara en röst mot beslutsfattare. Vi kan sprida kunskap och se till att affärerna blir rätt ur verksamhetssynpunkt. Mångas identitet finns bara i upphandlingsprocessen, men vi måste våga kliva in på fler arenor. Samtidigt får vi komma ihåg att vi arbetar ideellt, med begränsade resurser och medel. Inom SOI har vi precis hur mycket som helst att göra!

– Har du verkligen tid för någon fritid? Och vad gör du i så fall?

– Jodå. Dels skriver jag förstås på den bok jag skall ge ut tillsammans med Björn Bergström i styrelsen, som han berättade om nyligen på hemsidan. Och jag hinner medverka i lite upphandlingsutbildningar. Och så är jag nyförälskad i tennis, visste inte att det var så kul! Jag är verkligen den entusiastiska nybörjaren.
Jag målar lite och är ganska konstintresserad. Framför allt är jag mamma till tre söner, varav en nyss utflugen. Alla håller på med sport, men min man är rena atomkraftverket när det gäller att skjutsa och dylikt. Så det är klart, väldigt mycket handlar om skola och idrott.