Möt Björn Bergström i SOI:s styrelse

Björn Bergström är ledamot i SOI:s styrelse sedan tre år tillbaka. Efter senaste årskonferensen har han också valts till vice ordförande i SOI, då styrelsen konstituerade sig. En tung roll och ett stort ansvar alltså.

– Kan man säga att du satsar på SOI, Björn?
– Så skulle man kanske kunna uttrycka det. SOI är en viktig och nödvändig organisation och upphandling är ett område där det händer mycket! Offentlig upphandling är dessutom roligt, vi måste göra bra upphandlingar och upphandlarna måste vara duktiga! Där tror jag att det behövs en aktiv intresseorganisation som kan arbeta aktivt gentemot ledningsnivån i såväl stat, kommun och landsting för att synliggöra detta.

En bok är på gång!
– Eva-Lotta Löwstedt Lundell, som ju är inköpschef på SVT och med i SOI:s styrelse, och jag skriver just nu tillsammans på en bok som vänder sig till upphandlare. Vi gör det som ett privat projekt och man kan säga att den är en metodhandbok för upphandlare, kring ”den goda offentliga upphandlingen”. Den är tänkt som en hjälp för den som strävar efter att göra bra upphandlingar, en hjälp för kvalitetssäkring av arbetet.

– Upphandlarens roll har ju också förändrats. I dag är upphandlaren en projektledare, en expert och en affärsman, som arbetar mot både beställare, beslutsfattare och leverantörer. Det kräver kompetens, idérikedom och ett öppet sinne. SOI:s nya certifiering speglar detta och är också ett sätt att synliggöra upphandlarrollen.

– Du har nyss börjat som upphandlingsansvarig på Riksbanken.
– Ja, jag fick en uppmaning från dem att söka jobbet, som då låg ute på annons, och jag gör just nu min tredje vecka på det nya arbetet. Man kan beskriva uppgiften som att jag är funktionsansvarig för upphandlingar och vi har börjat direkt med att se över hur funktionen bör se ut, riktning och målsättningar.

– Riksbanken är en spännande och annorlunda myndighet. Stefan Ingves är riksbankschef men är inte GD i traditionell bemärkelse, utan avdelningarna är mer självstyrande än i en vanlig myndighet.

– Hur kom du in på upphandling från början?
– Jag är ju jurist, hade bland annat pluggat kommersiell avtalsrätt och hamnade i ett ettårigt traineeprogram på Försäkringskassan i Stockholm. I och med att det sträckte sig över ett helt år så lärde de känna mig rätt väl och jag fick en förfrågan om jobbet som upphandlingschef, ett jobb där jag blev kvar i tre år. När jag började kunde jag inget om upphandling, men det fanns medarbetare som var duktiga och som kunde LOU, vilket kompletterades bra med mina kunskaper kring avtalsrätt. Jag fick också börja med en 20-poängsutbildning kring upphandling, som drevs av SIPU och Högskolan i Dalarna.
Det var detta jobbet som fick mig att upptäcka hur roligt det faktiskt är med offentlig upphandling.

– Och sedan?
– Då gick jag vidare till VHS, Verket för Högskoleservice. Där arbetade jag fem och ett halvt år. Vi arbetade både som upphandlingskonsulter och med statliga ramavtal.

– Jag minns att ni använde er av en andra konkurrensutsättning, bland annat i trycksaksupphandlingar.
– Ja, vi var först i Sverige med detta, som på den tiden kanske låg lite i en gråzon. Resonemanget är inte enkelt att sammanfatta i ett par meningar, men min grundsyn är att det som inte är förbjudet måste anses vara tillåtet, så länge som det inte samtidigt bryter mot de grundläggande principerna. Det var vid tidpunkten tillåtet med ramavtal i svensk lagstiftning, som däremot inte reglerade hur det skulle gå till. Eftersom det fanns ett direktiv som pekade ut en förnyad konkurrens som tillåten och vår uppfattning var att det inte stred mot de grundläggande principerna förelåg inga hinder.

– Vi har ju ibland egendomligheter i lagstiftningen, till exempel kring hur man löser problem om man hamnar i ett avtalslöst tillstånd, men måste lösa de praktiska problem som då kan uppstå. Ser man till verkligheten så kan ju sjuka och gamla kan ju inte vara utan mat om överprövningar drar iväg. Jag menar självklart inte att man ska bryta mot lagen, men kan ibland se att man mer tolkar lagens bokstav än dess ändamål, eller syfte. Det här är en viktig fråga för SOI, eftersom vi tror att ”Goda affärer” kräver mer än en alltför snäv syn på lagstiftningen. LOU skall tillämpas, men med sans och vett.

– Jag tror man kan säga att upphandlarens strategiska roll har förtydligats och det är dags att gå ut ännu mer med detta, att vara tydliga med vår roll gentemot omvärlden. Tankar och visioner klarnar ju efterhand och detta skall återspeglas i vårt arbete, i vårt förhållningssätt mot omgivningen, på vår hemsida. Det finns fortfarande outnyttjad potential hos upphandlarna och hos SOI och framtiden är spännande!

– En sista fråga, vad gör du när du inte arbetar?
– Jag har ju två smågrabbar hemma, så mycket av min tid går till att vara med familjen och vänner. Vi älskar dock att resa och försöker prioritera det när det går! Sedan börjar ju höstsäsongen för svamp på allvar nu och det är alltid kul.