Angående förslaget om höjd direktupphandlingsgräns

Per Molander skrev i en debattartikel den 11/5 om den föreslagna höjningen av direktupphandlingsgränsen. Molander för ett resonemang kring transaktionskostnader. I grund och botten har han rätt och det finns ingen anledning att betvivla resultaten i den utredning Molander ledde. Vi håller med om att vinster med konkurrensutsättning inträder relativt tidigt. Var och en som genomfört en konkurrensutsättning även för ett avtal värt 100 000 har sett de positiva effekterna på såväl pris som kvalitet. Det innebär dock inte att konkurrensutsättningen måste innebära att man annonserar upphandlingen med allt vad det innebär.

Sveriges offentliga inköpare (SOI) verkar för goda affärer. Det finns i våra ögon ingen skillnad på en affär som är liten eller stor. Oavsett belopp ska affären leda till ett gott resultat. En professionell organisation behöver inga regler om gränser för upphandling, utan anpassar sin form för konkurrensutsättning till den affär som ska göras. Det innebär att man ibland behöver annonsera även en upphandling som understiger nuvarande direktupphandlingsgräns (284 000). Samtidigt innebär en effektiv konkurrens per definition inte en annonsering, utan att man låter flera företag tävla mot varandra. Det kan lika gärna ske genom att flera företag kontaktas för de affärer som har ett relativt lågt värde. En annan positiv effekt med höjd direktupphandlingsgräns är att den upphandlande myndigheten/enheten har bättre möjlighet att föra en dialog/förhandling med anbudsgivarna. Detta är något som inte bara upphandlande myndighet/enhet eftersträvar utan också något som anbudsgivare önskar, inte minst SME-företag.

Man bör i och för sig vara lagom naiv. Självklart fyller gränserna för t.ex. direktupphandling ett syfte. Alla organisationer är helt enkelt inte professionella i sitt inköpsbeteende. Rätt väg att komma åt det är dock inte att låta direktupphandlingsgränsen vara kvar på en låg nivå. Den organisation som inte förstår värdet av professionellt genomförda inköp kommer inte att ändra sig p.g.a. direktupphandlingsgränsen. De som inte agerar professionellt i direktupphandlingar gör det sannolikt inte heller i upphandlingar över direktupphandlingsgränsen. Även om upphandlingen annonseras i vederbörlig ordning är risken stor att förfrågningsunderlaget har sådana brister att man inte når effektiv konkurrens och uppnår bästa resultat i konkurrensutsättningen.

Rätt väg för att komma åt problemet är dock inte att fokusera på detaljer, utan att ställa högre krav på myndigheter, kommuner och landsting. När det gäller myndigheter har Regeringen redan idag goda möjligheter att ställa högre krav på myndigheternas återkoppling. När det gäller kommuner och landsting är det upp till den politiska ledningen att sätta frågan om goda affärer på agendan, i den mån det inte redan är gjort. Så länge inte detta sker kommer den offentliga upphandlingen aldrig att kunna bidra på det sätt som vore optimalt. En enkel jämförelse kan göras med den privata sektorn. Där finns ett stort antal organisationer som agerar synnerligen professionellt och är förebilder inom inköpsområdet. De har inga regler alls att förhålla sig till, men agerar ändå strukturerat och eftersträvar konkurrens. Varför? På grund av en tydlig styrning och tydliga krav på resultat. Svårare än så är det inte.

Vi delar Per Molanders farhågor kring vad som händer om organisationens upphandlingsenhet inte kan utföra ett professionellt arbete eftersom organisationen tillåts kringgå dem. Vi löser dock inte detta genom att behålla en låg direktupphandlingsgräns, utan genom att införa en tydligare styrning av de offentliga inköpen. På så sätt tillvaratar vi effekterna av en professionellt genomförd affär och ger upphandlarna den status som är nödvändig. Låt oss därför ta fasta på att konkurrensutsätta affärer där det är lönsamt, men låt varje organisation styra över tillvägagångssätt, åtminstone under 600 000 kr. Låt sedan den organisation som inte bedriver effektiva inköp stå till svars för detta inför sina huvudmän och, ytterst, skattebetalarna!


Björn Bergström, Egil Nylén
Ordförande, Vice ordförande SOI