Emma Pettersson – bakom årskonferensens kulisser

Det är många människors ansträngningar under lång tid som gör att en årskonferens blir så lyckad som den i Helsingborg. Det gäller både SOI:s styrelse, de engagerade i den lokala arrangörsgruppen och många andra. Vi har pratat med Emma Pettersson som var en av de som arbetade i den lokala gruppen och ställt lite frågor.

– Vad gör du i vanliga fall på jobbet?

– Jag är koordinator, alltså inte upphandlare. Inköps- och upphandlingsenheten i Helsingborg har vuxit väldigt fort och det är mycket som skall synkas, kommuniceras, diarieföras, läggas på Helsingborgs intranät etc. Allt skall fungera, så att upphandlarna kan ägna sig åt att upphandla.

– Vad hade du för roll i arbetsgruppen?

– Där skulle jag se till att det funkade med lokaler, teknik etc. Tillsamman med Egil Nylén hade jag kontakt med alla utställarna. Det blir otroligt mycket detaljer, i stort och smått. Men jag gillar den här typen av uppdrag, som på sätt och vis liknar det jag gör på mitt ordinarie jobb, även om detta blir intensivare. När man mot slutet märker att utställarna är positiva och nöjda att ytorna var disponerade så att de fick många besökare och att stämningen på konferensen var bra och harmonisk, då känner man att det var värt besväret.

– Vad händer med dessa erfarenheter, förs de vidare eller får nästa konferensgrupp börja från noll?

– Styrelsen är så aktiv och dokumenterar så mycket att jag är säker på att erfarenheterna förs vidare. Jag upplever verkligen styrelsen som aktiv och professionell. Och noggranna förberedelser är en bra investering, då får vi många besökare även nästa gång.

– Hur uppfattade du deltagarnas syn på konferensen?

– Jag tyckte att det var ett bra drag att köra konferensen lunch till lunch. Deltagarna kom igång ordentligt med konferensen, stämningen blev väldigt bra och vissa inslag, som det om klädernas färger, och Death by Powerpoint, gjorde att folk fick saker att prata om och skratta åt.

Men jag har också hört väldigt många positiva omdömen, både från utställare och deltagare: Och det är ju inte dåligt med 29 utställare och totalt 700 deltagare.

– Jag har hört lite om vad du gör på fritiden och kan säga att upphandlingschefen på Upphandlingscenter i Dalarna, Anders Karlin, nyligen har upptäckt samma fritidsnöje.

– Ja, jag är ordförande i Helsingborgs Curlingklubb sedan ett år tillbaka, har varit aktiv länge i styrelsen och spelar mycket själv också. Vårt lag heter Queens, vi har en brosch som ser ut som en krona, den imponerade väldigt på en skotsk baron, men vi har faktiskt köpt dem på Glitter.

– Berätta lite mer om curling, detta kanske kan bli SOI:s nationalsport.

– Den uppstod mycket troligt i Skottland, på 15- eller 1600-talet, även om det finns holländare som hävdar annat. Organiserat klubbspel kom till redan i slutet på 1700-talet och man spelade på frusna dammar. 1842 åkte den skotske konsuln till Sverige och Uddevalla  och då bildades den första svenska klubben, som dessutom existerar fortfarande.



Queens, i egenhändigt sydda kläder från anno dazumal.

Speciellt stor är sporten kring Edinburgh, Skottlands Göteborg, lika kuperat och lika god stämning. Sedan 2007 har vi åkt på en skotsk turnering, där har vi fått så många vänner att min man och jag funderar på att flytta dit några år. 2015 firade klubben sitt 200-årsjubileum och då sydde vi upp dessa stiliga klädedräkter. Det var vi inte ensamma om, vilket syns på följande bilder.





– Lycka till med det fortsatta curlingspelandet!