På västfronten mycket nytt

Jag har varit på min nya arbetsplats i Göteborg i två månader, det är inte första gången jag byter jobb så jag visste ungefär vad jag hade att vänta. Jag visste att ett nytt jobb innebär att alla kunskaper och erfarenheter riskerar ställas på ända. Väldigt mycket är precis som på tidigare arbetsplatser men ständigt uppstår situationer då något hanteras på ett annat sätt än jag är van vid. Det knepiga är att man som nyanställd inte har en aning om när de situationerna uppstår. Det är lärorikt, väldigt lärorikt. Perspektiv byts och olika åsikter möts, inget kan tas för givet och allt är möjligt att ompröva.

Jag är helt övertygad om att jag blir bättre på allt genom att byta jobb. Jag påminner mig om det nu när jag är mitt uppe i det hela, för det är samtidigt fruktansvärt jobbigt. Det är uttröttande och förvirrande, och otroligt roligt.

Det nya jobbet gör också att jag veckopendlar mellan Lund och Göteborg, det ger en del tågresor (och förseningar som den jag just nu är drabbad av när jag skriver detta). Idag på tåget svarade jag på ett mail om den omvärldsbevakning som min förvaltning jobbar med. Jag funderade då över min egen omvärldsbevakning och hur jag gör. Jag har en viss struktur i var jag letar information men i andra delar är det helt slumpmässigt och styrt av yttre påverkan. Det är säkert inte så en bra omvärldsbevakning ska gå till, man ska säkert vara mer strukturerad än vad jag är. Det påminner om hur jag lyssnar på Spotify, hur en låt leder till en annan och sen en tredje för att plötsligt leda till att jag hittar Iiris Viljanen. En artist jag aldrig hört talas om förrän idag men som jag hittade via mitt slumpvisa klickande och som sedan gjorde att dagens tågresa blev en helt annan än den jag trodde.

På årskonferensen i Gävle kommer vi bland annat att få lyssna till ett föredrag om omvärldsbevakning, det blir spännande att få höra om mitt bitvis planlösa klickande är acceptabelt eller förkastligt som metod för omvärldsbevakning. Men jag vet att jag hade fått en väldigt mycket tråkigare tågresa om jag inte varit så planlös när jag lyssnar på musik, frågan är om det är lika givande som metod för omvärldsbevakning i jobbet.

Om tre veckor är det då äntligen dags för årskonferens igen, där vi bland annat får höra om omvärldsbevakningen. Vi som jobbar med konferensen har fått det angenäma problemet att det återigen kommer fler deltagare än vi vågat hoppas på. Det är fantastiskt roligt att det om och om igen blir fullt hus, vi lyckas uppenbarligen infria förväntningarna på hur en bra konferens ska vara. En spännande utmaning är att vi flyttar konferensen varje år, så ska man inte göra om det ska vara enkelt att ordna en konferens. Det uppstår nya frågor varje år som vi får försöka lösa allt eftersom. Men det positiva överväger verkligen, det känns väldigt viktigt att vi fortsätter traditionen att flytta runt konferensen i Sverige. Om 23 dagar vet vi var konferensen år 2018 kommer hållas, men först ska vi träffas i Gävle och ha RIKTIGT skoj. Vi ses där.

Henrik Karlsson