Birgitta Laurent om läget kring arbetsrättsliga villkor

Birgitta Laurent är både jurist och ekonom och har tidigare bland annat arbetat med ILO-frågor. Vi träffar Birgitta över en kopp kaffe för att få hennes syn på det aktuella läget, bara ett par dagar innan de nya reglerna om arbetsrättsliga villkor skall träda i kraft.

– Ja, läget är bekymmersamt just nu. Det finns så mycket frågetecken kring den praktiska tillämpningen av det lagförslag som skall gälla från första juni att det är svårt att kunna överblicka följderna. Vi har tidigare beskrivit vår syn på lagförslaget bland annat i en artikel i Dagens Samhälle den 30 mars. ”Kollektivavtalen behöver moderniseras, men förslaget är ett sätt att minska trycket på förändring, vilket är långsiktigt skadligt för den svenska modellen”, skrev vi bland annat. Och jag har ju sett att SOI dels har beskrivit de förväntade följderna för de offentliga upphandlarna och dels tillsammans med SKL Kommentus krävt övergångsbestämmelser i samband med lagens införande. Och jag måste hålla med, de offentliga upphandlarna hamnar i en omöjlig sits och det kommer förmodligen att behövas ett ordentligt tillskott av personal och kompetens för att hjälpligt lösa situationen, om det ens är möjligt.

– Lagförslaget ligger ju i skärningspunkten mellan upphandlingslagstiftning och arbetsrätt och jag tror att det kommer att bli mycket svårt för Upphandlingsmyndigheten att kunna ge ett tillräckligt genomgripande stöd i dessa frågor. Vi behöver veta vad begreppen ”om behövligt” och ”direkt medverkar” innebär och hur uppföljningen skall gå till. De arbetsrättsliga villkoren skall ju vara kopplade till kontraktsföremålet. Om ett företag anlitas till ett bygge bara för att sätta dit lister eller installera fönster, hur skall man då följa upp att arbetarna fått rätt antal semesterdagar för dessa uppdrag? Och en taxichaufför kan ha olika ersättningsvillkor för färdtjänstkörning och för vanlig taxikörning, hur kollar man upp dennes villkor i en uppföljning av en färdtjänstupphandling?

– De centrala kollektivavtalen skall ju vara styrande enligt den nya lagen men i vissa branscher fungerar det inte så, taxi och bygg är typexempel där det nationella avtalet fungerar som en generell bakgrund men där lokala avtal styr det verkliga utfallet. Det finns ett pågående överprövningsmål där ett taxiföretag i Enköping har ett lokalt avtal med Transport och där taxiförarna har en fastställd månadslön i enlighet med avtalet. Den månadslönen understiger emellertid den månadslön som Enköpings kommun ställt som minimivillkor i upphandlingen. Anledningen till överprövningen är visserligen en annan men vi hoppas att domstolen också ska pröva om ett företag som tecknat ett lokalt kollektivavtal ska kunna uteslutas ur en upphandling på det här sättet. .

– Över huvud taget kommer kravställningen att bli en svår nöt att knäcka. Man skall ju också kunna få med företag som saknar kollektivavtal men som ändå erbjuder ”schyssta villkor”. Och det gäller självklart också uppföljningen.

– Hur kommer det att fungera för ensamföretagare och familjeföretag?
– Även det är svårt att svara på. Sådana företags situation analyseras inte i utkastet till lagrådsremiss, vilket vi tycker är anmärkningsvärt. På sidan 65 i propositionen kan man i alla fall se följande text, som är det enda jag hittills har hittat.

Regeringen konstaterar vidare att avsikten inte är att regleringen ska medföra några negativa konsekvenser, t.ex. för sådana mikro- och småföretag där det inte föreligger något reellt tvåpartsförhållande mellan arbetsgivaren och arbetstagaren, och bedömer inte heller att reglerna kommer att få det. Regeringen avser dock att särskilt följa upp denna fråga för att säkerställa att tillämpningen inte får oönskade konsekvenser för denna typ av leverantörer. Skulle det oförmodat visa sig att tillämpningen av reglerna får några sådana följer, avser regeringen att utan dröjsmål vidta åtgärder i syfte att ändra på detta förhållande