Konkurrensen i den svenska livsmedelskedjan

Det är en mycket omfattande rapport på drygt 330 sidor som Konkurrensverket har släppt under sommaren, kring konkurrensen i hela den svenska livsmedelskedjan. För den som upphandlar livsmedel är framför allt kapitel nio intressant – Offentlig upphandling av livsmedel.

Här tas bland annat sådana problem upp som prisförändringar under avtalstiden. Men Konkurrensverket har också anpassat skrivningen till den nationella livsmedelsstrategin och man skriver bland annat; ”Regeringen gav i sin livsmedelsstrategi uttryck för att den offentliga upphandlingen av livsmedel och måltidstjänster bör användas för att bättre styra mot och motsvara samhällets ambitioner och lagar inom djurskydd och miljö. Mer ska upphandlas ekologiskt och miljöanpassad upphandling med ett livscykelkostnadsperspektiv bör öka.

Små och medelstora leverantörer bör enligt livsmedelsstrategin även ges bättre möjligheter att delta som anbudsgivare vid offentlig upphandling av livsmedel och måltidstjänster.

Flera kommuner har redan innan den nationella livsmedelsstrategin sett upphandling som en möjlighet att stödja den lokala livsmedelsproduktionen.”

Därmed ser vi en glädjande förändring i Konkurrensverket inställning. 2009 skrev man nämligen i en promemoria,
”Krav på djurskydd vid offentlig upphandling - rättspraxis och slutsatser” så här. ”Det kan konstateras att det strider mot principerna om icke-diskriminering och likabehandling att ställa krav på att livsmedel ska vara producerade i enlighet med den svenska djurskyddslagstiftningen vid offentlig upphandling. Krav som består av formuleringar tagna från den svenska djurskyddslagstiftningen försätter anbudsgivare i en ojämlik ställning och gynnar svenska produkter...” och man drog följande slutsats; ” Enligt Konkurrensverkets bedömning är en ökad harmonisering av bestämmelser om djurvälfärd på EU-nivå en mer effektiv metod än särskilda krav vid offentlig upphandling.” Detta skulle då ha inneburit att man skulle upphandla enligt EU:s minimikrav för djurskydd fram tills att kraven förhoppningsvis.

Man konstaterar också att den offentliga marknaden för livsmedel uppgår till ca 10 miljarder kronor per år, alltså cirka fem procent av hela livsmedelsmarknaden. Däremot missar man att den i volym uppgår till nästan åtta procent. Skillnaden beror framför allt på att den offentliga marknaden medger annan logistisik, större förpackningar. stora och långa kontrakt, säkra betalningar etc.

Rapporten tar också upp frågan om överprövningar och den är ju intressant just när det gäller livsmedel. Enligt rapporten har antalet sjunkit från 12 procent till 6 procent från 2012 till 2018. Nu är det svårt att mäta antalet eftersom samma upphandling kan hamna i flera överprövningsprocesser. Advokatfirman Delphi undersökte på uppdrag av KKV antalet överprövningar under perioden 2007-2009. Enligt denna tidigare undersökning (som inte nämns i den nya rapporten) begärdes överprövning i 50 procent av livsmedelsupphandlingarna. Av dessa bifölls hälften av domstolen. Detta skulle (om jämförelsen bygger på kompatibla siffror ) visa en ännu mer imponerande minskning av överprövningsfallen, sett från 2009 till i dag.

Som anledning till minskningen anger KKV dels att upphandlingarna görs på ett bättre sätt och dels en borgfred mellan de två största grossisterna. Detta är inte fel men långt ifrån hela sanningen. Organisationer som LRF och kostchefernas organisation, Kost & Näring, samt en stor mängd ideella organisationer, upphandlare och engagerade människor har tillsammans satt stor press på grossisterna, som faktiskt har fått effekten att grossisterna har förändrat sina organisationer och numera arbetar aktivt för att bygga förtroende i upphandlingarna, att utveckla sitt hållbarhetsarbete, att stödja projekt för minskat matsvinn, att kunna bidra med logistiklösningar för små leverantörer etc.

Rapporten kan laddas ner, klicka här.