Västernorrlandspärm lade grunden

Så gott som alla upphandlare i Sverige är bekanta med Upphandlingsmyndighetens kriteriewizard som innehåller förslag  till upphandlingskriterier på följande område;. IT och telekom,  Bygg och fastighet, Städ och kemikalier, Fordon och transport, Kontor och textil, Livsmedel och måltidstjänster, Sjukvård och omsorg och Kravpaket giftfri förskola. Sverige har en lång tradition av att utveckla miljökrav, eller som vi i dag hellre säger, hållbarhetskrav, vilket ju är ett vidare begrepp. I dag har vi också fått begrepp som Livscykelanalys, Cirkulär ekonomi etc. Hela området har dessutom fått en helt annan dramatik i skuggan av klimatförändringar, miljökatasrofer, befolkningsökning, hotande livsmedels- och vattenbrist etc.

Men hur började egentligen den offentliga sektorns utveckling av miljökrav i offentlig upphandling?
Inte särskilt många vet i dag att det var genom en lokal samverkan som grunden lades för hur miljöanpassad upphandling utvecklades i Sverige, från mitten av 1990-talet.
Den så kallade Västernorrlandspärmen, en pärm med kriteriedokument för miljöanpassad upphandling, togs fram lokalt i Kommunförbundet Västernorrlands regi, med start 1994.

Blev ett begrepp.
Lokala miljöexperter, upphandlare, jurister, politiker etcetera var involverade och Västernorrlands-
pärmen blev ett begrepp och en föregångare till först LfU-verktyget, sedan till EKU-verktyget, som så småningom hamnade hos Miljöstyrningsrådet, och den kom att användas inom massor av kommuner runt hela Sverige. Nästan hälften av Sveriges kommuner prenumererade på Västernorrlandspärmen.

Några exempel;
Härnösands kommun, Miljö- och hälsoskyddsnämndens verksamhetsberättelse 2001: ”En av slutsatserna är att den s k Västernorrlandspärmen har haft stor betydelse för introduktionen av ett miljötänkande i samband med upphandlingar av varierande slag.”

Utdrag ur miljörevision i Norrköpings kommun 2001: ”I övrigt har noterats att många bra initiativ tagits för att utveckla miljöhänsynen vid upphandling. Detta gäller generellt genom användningen av Västernorrlandspärmen, samt specifikt t ex genom utveckling av anbudsutvärdering, bidrag till inköp av KRAV-odlat, m.m.”

Användes i många år
Servicenämnden i Karlshamns kommun, sammanträdesprotokoll från 2005: När det gäller Miljöstyrningsrådets sk EKU-verktyg ersätter detta den sk Västernorrlandspärmen som vi under en följd av år använde för att utforma miljökriterier vid upphandling av varor och tjänster.

Alvar Bogren

Alvar Bogren, som då var upphandlingschef i Stockholms läns landsting, var redan på den tiden mycket engagerad i miljöfrågor. Han berättar att man ville få igång ett liknande verktyg inom LfU, Landstingsnätverket för Upphandling liksom i det samarbete man hade med Stockholms stad. Bland annat åkte man upp för att träffa de engagerade i Västernorrland. Ute var det 35 grader kallt, medan man höll möte i turistanläggningen vid den nyss färdigbyggda Höga Kustenbron.

LfU-verktyg blev EKU-verktyg
Arbetet resulterade så småningom i det så kallade LfU-verktyget, som innehöll betydligt fler produkter än Västernorrlandspärmen och där man bland annat tog hjälp av konsultfirman Kemi och Miljö för att skapa kriterierna. Alvar betonar också Peter Nohrstedts avgörande betydelse i det som sedan följde, skapandet av EKU-verktyget.

Peter Nohrstedt, blev verksamhetsansvarig för upphandling och med de specifika ansvarsområdena IT-produkter, skogsbruk, läkemedel och internationella/EU frågor på Miljöstyrningsrådet.
Men han var också känd som mannen bakom det webbaserade EKU-verktyget för offentlig upphandling. Själv ville han dock inte beskriva skeendet riktigt så utan berättade följande.

EKU-delegationen
Parallellt med skeendena i Västernorrland och LfU hade regeringen 1998 initierat EKU-delegationen, Delegationen för ekologiskt hållbar upphandling. På denna tid fanns varken lagar eller direktiv som styrde hur man upphandlar med miljökrav.
I delegationen fanns representanter för olika myndigheter och offentliga verksamheter men också näringslivet i form av bland annat Svensk Handel och Industriförbundet. Delegationen arbetade från 1998 till 2001. När ett halvår återstod av arbetet drabbades man av akut personalbrist och goda råd var dyra.

Peter själv arbetade vid denna tid på MFO, Stockholms stads materialförsörjningsenhet, som bland annat skötte den offentliga upphandlingen åt Stockholms stad, men som också bedrev en rad operativa verksamheter, till exempel ägde och servade man 1500 tjänstebilar som användes i staden. Han hade kommit till MFO som praktikant, men var nu miljö- och kvalitetschef, arbetade med att ta fram ett miljöledningssystem och blev också involverad i upphandlingsfrågor. Han ombads att rycka in i delegationen, tog tjänstledigt från MFO och i arbetet åt delegationen föddes idén om att göra kriterierna webbaserade, med hjälp av en relationsdatabas.

Tvingades ta betalt
Detta blev så småningom EKU-verktyget, men eftersom det inte fanns medel för byggandet så tvingades man att ta betalt av sina kunder, vilket innebar att man tappade många av dem. Man hade tagit hjälp av en konsult för att bygga verktyget, man hade skaffat en server, men man hade egentligen ingenstans att hålla till. ”En interimistisk period”, kallade Peter det.

Under tre månader fick man ha servern parkerad hos Naturvårdsverket, sedan, tack vare stöd, hjälp och engagemang från framför allt Alvar Bogren, Per Dahlgren och Sven-Eric Hargeskog (som bland annat var ordförande i SOI under denna tid), så stod den ett år hos SLL innan den till slut hamnade på Miljöstyrningsrådet.

Sven-Olof Ryding, var under många år VD på Milhöstyrningsrådet.

Så småningom byttes namnet till Miljöstyrningsrådets Upphandlingskriterier, då verksamheten permanentades i deras regi. Men Peter påpekar också att utan det nämnda stödet så hade det kanske inte blivit något EKU-verktyg över huvud taget.

Råd för miljöstyrning
Miljöstyrningsrådet å sin sida hade från början skapats 1995 för att vara huvudman för EMAS, ett komplett miljöledningssystem baserat på ISO 14001. År 2003 flyttades EKU-verktyget till Miljöstyrningsrådet och 2007 fick man också kraftigt förstärkta resurser via Naturvårdsverket, på regeringens initiativ. Detta för att utvidga arbetet med att ta fram miljökriterier för offentlig upphandling.

MFO fick inte tillbaka Peter, däremot bolagiserades MFO Upphandling och såldes så småningom till Kommentus, som då arbetade med samordnade upphandlingar av fordon och petroleumprodukter åt svenska kommuner. Den breddade kompetens som då skapades återfinner vi i dag i SKL Kommentus Inköpscentral och där finner vi även Peter Nohrstedt, nu som Hållbarhetschef.

Miljöstyrningsrådet ifrågasattes
Någon gång kring 2012 ifrågasattes lämpligheten av att kriterieverksamheten drevs i bolagsform. För första gången dök också förslag upp om att statligt inköpsstöd skulle samordnas i en upphandlingsmyndighet. Bland annat i Statskontorets utredning, En ny upphandlingsmyndighet. En ganska långvarig strid bröt ut kring frågan om Miljöstyrningsrådet, samtidigt som kriteriearbetet på livsmedelsområdet, framför allt när det gällde djurskyddskrav, ifrågasattes av bland annat Konkurrensverket, som i stället ville att man skulle invänta en harmonisering inom EU. Därför fanns också en besvikelse hos många när Miljöstyrningsrådets kriterieverksamhet så småningom hamnade hos just Konkurrensverket. I dag ligger den som bekant hos Upphandlingsmyndigheten och i ljuset av den nationella upphandlingsstrategins tydlighet när det gäller både miljökrav och djurskyddskrav så är stridigheterna numera försvunna.