Att arbeta med sociala krav i upphandling

Anders Karlin är chef på UpphandlingsCenter (UhC), som upphandlar för sex Dalakommuner och Mari Jonsson är kommunalråd i Borlänge och ordförande i Barn- och bildningsnämnden. Mari sitter även med i den gemensam nämnden för upphandlingssamverkan (GNU) och är mycket engagerad i upphandlingsfrågorna. Vi stämmer träff för att få veta mer om varför UhC fått upp ångan så ordentligt när det gäller sociala krav i upphandlingar.

– I dag finns det både en politisk vilja och tydliga politiska mål, berättar Anders. Under det senaste halvåret har antalet upphandlingar där vi ställer sociala krav ökat till mellan 30 och 40 procent av upphandlingarna. Det finns ett tydligt startdatum, nämligen 18 november 2013, när dåvarande chefen på UhC fick i uppdrag att undersöka möjligheterna att ställa sociala krav.
– Vi vill vara i framkant men det tar ändå tid att få alla delar att funka, att få en tydlig politisk förankring och att lära sig bit för bit hur man arbetar med kraven.  I dag ser vi tre tydliga delar i arbetet som fungerar bra. Den första delen är politiken, där det i dag finns en mycket bra ägardialog, den andra är våra målansvariga i UhC, som vi ser som ambassadörer kring sociala krav, och den tredje delen, som vi faktiskt missade lite i början är AME, alltså Arbetsmarknadsenheterna, som vi i dag har ett mycket bra samarbete med.
– Vi har gått från stuprör till hängrännor, alltså till en helhetssyn på vad vi kan vinna med sociala krav i upphandlingar, säger Mari. Vi vill få unga i arbete, vi vill få människor som hamnat utanför och även människor med någon form av funktionsnedsättning i arbete och ställde oss frågan, vad kan vi göra själva i Dalarna. Vi måste testa och våga och hålla kvar vid politikens roll som samhällsbyggare. Och att se människor gå från att vara bidragstagare till att ha ett jobb och i stället vara skattebetalare, är en stor glädje, inte bara för mig utan även för deras barn, familjer. och vänner
– Vi diskuterade ju innan vårt möte vad som är utmaningen i det här arbetet. Är det vilken organisation som ställer sociala krav i flest upphandlingar? Men nej, det handlar snarare om samarbete, mellan fack, näringsliv, politiker och tjänstemän, inte bara lokalt utan även på nationell nivå. Och där tycker jag att de stora inköpscentralerna skulle kunna vara mera snabbfotade. Vi vill kunna samarbeta med leverantörer och AME runtom i Sverige.
– Ja, våra upphandlare har upptäckt att det går att ställa sociala krav i upphandlingar där vi inte har lokala leverantörer och det går utmärkt att samarbeta med AME eller Arbetsförmedling runtom i landet, inflikar Anders.

 Jag pratar också med Karolina Gistö, engagerad upphandlare och målansvarig på UpphandlingsCenter.
– Det känns både roligt och viktigt att jobba med sociala krav i upphandlingar, säger Karolina. Nu är hela enheten engagerad i arbetet. Vi har inte en enda gång stött på någon leverantör som är emot sysselsättningskrav utan flera har snarare vart väldigt positiva, speciellt när de får en person hos sig som gör praktik och ser att det är en win-win situation. Vissa leverantörer tycker att det är bra att få in praktikanter som talar andra språk, vilket alltså kan vara en styrka ibland. Beroende på vad det är för upphandlingar så kan vi ställa sysselsättningskrav som kontraktsvillkor på tre nivåer:
• Nivå 1, dialogkrav: Leverantören ska delta i en dialog om hur den kan arbeta för sociala hänsyn.
• Nivå 2: Leverantören ska se över möjligheterna att erbjuda någon som står långt från arbetsmarknaden en anställning eller en praktikplats.
• Nivå 3, skarpt krav på sysselsättning: Leverantören ska erbjuda anställning eller praktik på 3–6 månader för minst en person som är långtidsarbetslös.

I varje års upphandlingsplan kan de beställande kommunerna kryssa i om de vill ställa krav på sociala hänsyn. Sedan avgör referensgruppen för varje upphandling om det ska bli så, och på vilken nivå kraven i så fall ska ställas.

– De flesta leverantörer väljer att erbjuda praktik. Arbetsmarknadsenheten i den beställande kommunen letar då upp lämpliga praktikanter, stöttar dem och följer upp hur det går. Om arbetsmarknadsenheten inte hittar någon praktikant får leverantören vänta. Alternativt kan praktiken gå genom arbetsförmedlingen, till exempel om leverantören finns på en annan ort. De lokala leverantörerna har dock gärna tagit emot stöd från arbetsmarknadsenheten.

– Vi arbetar också med reserverade kontrakt för sociala företag och gjorde vår första redan i februari 2017 när nya lagen trätt i kraft. Det handlade om förberedande arbetsinsatser till Falu kommuns AIK (arbetsmarknads och integrationsenhet). Jag tror faktiskt vi kan ha vart först ut i Sverige, skrattar Karolina. Vi har hittills genomfört 7 reserverade upphandlingar bland annat om gardintvätt och leverans av fruktkorgar.

– Men jag tycker faktiskt att du borde prata med någon på AME också om hur de ser på våra upphandlingar. Sagt och gjort. Jag kontaktar Helena Axelsson Fisk på AME i Säter, som säger så här.
– För oss på arbetsmarknadsenheten är UpphandlingsCenters arbete med sociala krav extremt positivt. Vill man få ett avtal med offentlig sektor så får man som leverantör ställa upp på de krav som ingår. Det innebär att vi inte behöver göra ”säljarbetet” för att övertyga ett företag att till exempel ta emot en praktikant. Så när UhC börjar få volym på de sociala kraven så kommer det att underlätta vårt arbete enormt mycket. Detta är strukturella krav som kommer att betyda mycket för oss och vi är väldigt glada för det arbete som medarbetarna på UhC lägger på detta och för det samarbete som vi har börjat utveckla.