Den 6 november arrangerade Upphandling 24 en konferens kring det alltid aktuella ämnet Hållbar upphandling. Upplägget var att efter varje föreläsning så hölls 15 minuters dialog vid deltagarborden, utifrån diskussionsfrågor som föreläsaren valt. På postit-lappar redovisade varje bord sina sammanfattningar per ämne, ett sätt att arrangera som höll alla alerta och vakna. Rutinerade Bo Nordlin höll samman konferensen och fick publiken att applådera och jubla både före och efter föredragen.
Först ut var Charlotta Brask, hållbarhetschef i Region Stockholm. För regionen är upphandling en av hörnstenarna för att nå hållbarhetsmålen och Charlotta berättade att med 104 miljarder i budget har man en enorm köpkraft. Vi fick höra om de imponerande resultat man uppnått på områden som hälso- och sjukvård, kollektivtrafik och transporter samt fastigheter och anläggningar. Just nu ligger fokus bland annat på biobaserad plast i förkläden.
Sven-Olof Ryding från IVL Svenska Miljöinstitutet, som många av oss känner redan från Miljöstyrningsrådet, berättade om cirkulära flöden, på vilka områden de fungerar och om möjligheterna att ställa cirkulära krav. Han menade att när det gäller det svenska miljöarbetet så är Sverige inte alls så bra som det låter utåt. Våra konsumtionsrelaterade utsläpp minskar inte, våra utsläpp i andra länder (för produkter som används i Sverige) ökar, de är dubbelt så stora som våra inhemska utsläpp. Upphandling är det enda fungerande styrmedlet och där finns alldeles för lite vägledande detaljinformation. Ingen aktör är ansvarig för EPD/klimatanpassad upphandling och det saknas verktyg för direkta och mätbara klimatkrav. Det behövs en validering av produkters grad av cirkularitet. Vi fick också en genomgång av Karin Lindeberg, även hon från IVL Svenska Miljöinstitutet. Hon gav oss en genomgång bransch för bransch om förutsättningar och svårigheter, bland annat kring IT, möbler, byggentreprenader och textilier.
Magnus Hedenmark är ekotoxikolog och hållbarhetskonsult på re:profit och han berättade om arbetet med en helt ny modell för att välja rätt typ av plast för varje funktion. Genom rätt krav i upphandlingen kan du på ett optimalt sätt hantera en komplicerad kravbild som omfattar giftfritt, fossilfritt och avfallsfritt. Modellen tar avstamp från cirkulära principer, men visar samtidigt de bäst tillgängliga plastprodukterna på marknaden, med hänsyn till den önskade funktionen som plasten ska fylla.
Kristina Fägerskiöld, en av hållbarhetsstrategerna i Helsingborgs stad, berättade om hur man kan upphandla med en trappstegsmodell för att nå målen om fossilfria arbetsmaskiner till 2024. Modellen diskuterades livligt kring borden och uppfattades som ett väldigt positivt sätt att att kunna ställa drivande krav utan att de blir omöjliga att uppfylla, speciellt för mindre leverantörer.
Därefter bytte konferensen fokus till att handla om arbetsrättsliga villkor och hur man kan arbeta med dem. Upphandlingsjuristen Mathias Sylvan berättade om hur man kan gå längre än de minimikrav som Upphandlingsmyndigheten tagit fram och vilka krav som kan vara rimliga att ställa.
Därefter berättade Johan Davidsson, som är CSR-specialist vid Inköp och upphandling i Göteborgs stad, om de praktiska erfarenheterna av att följa upp arbetsrättsliga krav och varför det visat sig vara helt nödvändigt med uppföljning. Det är ett tids- och resurskrävande arbete men det ger bra resultat.
Därefter följde en avslutande paneldebatt. Leverantörer från tre olika branscher ger sin syn på hållbarhetskrav i offentlig upphandling. Vems är ansvaret att inköpen blir hållbara: köpare eller säljare? Kan kraven bli vassare och hur påverkar det konkurrensen? Räknar leverantörerna kallt med att kraven inte följs upp?
Madeleine Bergrahm, hållbarhetschef HP, Johan Gerklev, hållbarhetschef Skanska, samt Vera Söderberg, hållbarhetschef HKScan var överens om att det är nödvändigt med drivande krav och gedigen uppföljning för att sålla fram de leverantörer som bedriver att aktivt hållbarhets- och utvecklingsarbete.