Att fråga riktigt är att veta mycket

Nu är det mitten av augusti och de flesta av oss är säkert tillbaka på jobbet efter sommarens semestrar. Semestern under 2020 har varit väldigt annorlunda för många, den pågående covid-19 pandemin har gjort att resande utomlands varit starkt reglerat eller till och med förbjudet. Regler och restriktioner har också ändrats fram och tillbaka vilket har gjort det mycket svårt att planera. Många har passat på att upptäcka Sverige istället, köpt båt och varit på sjön eller vandrat i fjällen. Nöden har ingen lag, men jag tror att det för många ändå varit en till största delen positiv upplevelse.

Under sommaren har Visma publicerat sin Anbudsbarometer 2019 där de i en enkät frågar landets leverantörer vad de tycker om offentlig upphandling. Resultatet går i stort i linje med vad undersökningen resulterat i förr om åren, och visst är det på många sätt lite dyster läsning, men mer om det senare.

Det är mycket bra att denna typ av undersökningar görs, det hjälper oss att hålla viktiga frågor i fokus och ger bränsle till en nyttig debatt om grundläggande frågor kopplat till offentligt inköp. Men själv kan jag sakna andra perspektiv än leverantörernas, som jämförelsevis ofta och på olika sätt frågas om hur de upplever den offentliga inköpsverksamheten. De offentliga inköpsorganisationerna får förvisso ofta svara på frågor om hur de upprätthåller olika delområden inom sin inköpsverksamhet, till exempel hållbarhetskrav, arbetsrättsliga krav eller arbete mot korruption. Men ofta är det någon tillsynsmyndighet som är avsändare av en sådan enkät och syftet förefaller ofta vara att undersöka hur väl regler följs. Självklart har jag inga problem med sådana undersökningar, det är tvärtom mycket viktigt att skapa en bild av hur väl myndigheterna följer regler och arbetar med den styrande politikens prioriterade frågor.

Det jag kan sakna är däremot mer ”öppna” undersökningar som fokuserar på hur inköparen upplever sitt arbete, undersökningar som kan tydliggöra de utmaningar och målkonflikter som vår yrkeskår ofta står inför.

I Vismas undersökning uppger mer än 9 av 10 leverantörer att det finns utmaningar med att lämna anbud till offentlig sektor. Dystert, javisst. Visma skriver vidare ”Den huvudsakliga anledningen är att myndigheter har för stort fokus på pris och för lite fokus på kvalitet, men även att kravställningarna är krångliga och förfrågningsunderlagen otydliga”. Det är viktig feedback som är väl värd att ta till sig och arbeta med som offentlig inköpare. Men det är i grunden ganska subjektiva frågor, som riskerar att bli enögt belysta om bara leverantörskåren tillfrågas.

Det är lätt att tänka sig en leverantör som förlorat en upphandling för att den produkt man vill sälja har mervärden som den upphandlande myndigheten faktiskt inte har behov av, eller kan betala för. Då är det naturligt att leverantören känner att balansen mellan pris och kvalitet är helt fel i upphandlingen, leverantören behöver inte ta hänsyn till t.ex. kommunens budget och vet inte alltid hur verksamheten i övrigt är utformad.

Hur många offentliga inköpare skulle svara ja på frågan: ”Har du någonsin känt att erfarenheter från tidigare överprövningsprocesser påverkat ditt förfrågningsunderlag negativt avseende enkelhet och tydlighet”? Hur många inköpare anser att möjligheterna till riktigt strategiskt inköpsarbete begränsas av organisationens resurser när det gäller tid för uppdraget eller personal? ”Har du någonsin valt utvärdering på enbart pris trots att du bedömt andra modeller som mer effektiva?”…

Mitt syfte med detta är inte att ogiltigförklara vad leverantörskåren säger, eller de goda initiativ till ”kunskapande” som t.ex. Visma står för. Tvärtom förstår jag till stor del resultaten, och står helt bakom de förslag till åtgärder som ofta kommer fram. Ökad dialog, mer funktionskrav, mer resurser till inköpsverksamhet, anpassade upphandlingsförfaranden och så vidare. Jag tror dock att debatten skulle tjäna på en bredare bild av hur verkligheten ser ut.

SOI har en medlemspanel som vi ibland ställer frågor till, det är en bra kanal som vi gärna vill använda mer när vi har kapacitet. Som medlem, anmäl dig gärna till SOI-panelen. Får man drömma skulle det också komma mer forskning på området, akademins kvarnar mal kanske lite långsammare men följer en metod som i slutändan kan ge fler och större insikter.

Titeln jag valt på detta brev lär vara ett arabiskt ordspråk, ”Att fråga riktigt är att veta mycket”, det sammanfattar bra mina tankar kring detta och får därmed även bli min avslutning.

Hälsningar,

Martin Kruse

Ordförande SOI