Konsten att upphandla konst – ur konstnärens synvinkel

Att upphandla konst är inte helt enkelt. Och inte heller att bli upphandlad som konstnär. Vi har träffat och lyssnat på några röster bland konstnärer när det gäller offentligt finansierad konst, hur man kan agera som konstnär och hur konst bör upphandlas på ett bra sätt. Ett återkommande tema är att de allra flesta verksamma konstnärerna har väldigt små finansiella resurser och att det genom åren varit både dyrt och svårt att hålla koll på och besvara förfrågningar i offentliga upphandlingar. Uppkomsten av Konstpool innebar att det blivit enkelt och billigt att följa både upphandlingar som annonseras hos Konstpool och upphandlingar som annonseras i andra system. Därför inleder vi med att berätta om Konstpools betydelse för konstnärerna, men utan att bedöma funktionaliteten och effektiviteten ur ett upphandlingsperspektiv.

Ragna Berlin och Konstpool
2012 tog Ragna Berlin initiativet till Konstpool, som är ett nischat upphandlingssystem för konst, som kan användas både av upphandlare och konstnärer.. Ragna är utexaminerad från Kungliga Konsthögskolan 1994 och var dessförinnan verksam arkitekt. Hon har en civilingenjörsexamen från KTH. År 2000 flyttade hon till New York och har varit bosatt och verksam där till och med våren 2012. Till skillnad från i Sverige fanns i USA ett enormt informationsflöde kring konst och kultur och uppgiften blev att sålla och fokusera. I Sverige var det på den tiden svårt att över huvud taget hitta information. Numera är informationsflödet stort även i Sverige och det växer dag för dag. Ragnas avsikt med Konstpool är att synliggöra informationen kring den offentligt finansierade konsten och skapa förutsättningar för mer öppenhet och nya initiativ.

Konstpool fokuserar på att samla utlysningar (dvs annonserade upphandlingar) inom Sveriges kultursektor, framförallt inom bild och form, med målet att erbjuda överblick, inspiration och dynamik. Med en kollektiv lösning som alla kan använda kommer fler till tals på lika villkor. För att ytterligare underlätta för de som utlyser, de som bedömer och för de som ansöker har Konstpool utvecklat ett ansökningssystem som följer LOU (Lagen om offentlig upphandling) för alla de som har behov av detta. Och det är betydligt lättare att genomföra en bedömningsprocess i Konstpools system än i något av de vanliga upphandlingssystemen. För konstnärerna är det också väldigt mycket billigare att hitta de annonserade upphandlingarna än i de övriga systemen. Alla upphandlingar där köparen betalar för att annonsera upphandlingen hos Konstpool är gratis för konstnärerna, via Konstpools Basbrev. ”Obetalda annonser” får konstnärerna tillgång till genom Konstpools premiumbrev, för 220 krornor plus moms per år. I dag har Konstpool 4 400 konstnärer, från framför allt Sverige men även övriga nordiska länder, som prenumeranter. Breven har en öppningsfrekvens på mellan 80 och 90 procent och det finns även ett nyhetsbrev för offentliga beställare, med ca 800 prenumeranter. Cirka 45 procent av de offentliga konstupphandlingarna går i dag via Konstpools system. Och här dyker en viktig fråga till Ragna upp.

– Som jag har förstått det så föredrar du annonserade upphandlingar framför oannonserade direktupphandlingar, är det riktigt?
– Ja, förutom om det gäller att komplettera en specifik samling så menar jag att annonserade upphandlingar leder till högre kvalitet och minskar risken att man favoriserar någon viss konstnär.

– När jag startade Konstpool och skapade ansökningssystemet hade det tre syften: att göra uppdrag tillgängliga för fler, att tydliggöra vilka villkor som uppdragen har och att göra processen så smidigt som möjligt. Det är bättre att veta från början vad villkoren är än att mitt i ett pågående uppdrag hamna i en dålig situation, vilket många fått uppleva. För större uppdrag är, enligt svensk lag, öppenhet, transparens och uttalade villkor den grundläggande principen för myndigheter som gör inköp, vare sig det är konst eller något annat.
 
– Ur mitt perspektiv är lagen en möjlighet att skapa bättre villkor för konstnärskollektivet i samband med offentliga uppdrag. Det är också ett verktyg för att hålla politiker på armlängds avstånd och att få tillgång till ett brett urval av konstnärliga uttryck för att skapa mångfald i den offentliga miljön.

– I nyhetsbrevet berättar vi inte bara om pågående upphandlingar utan även om olika problem som kan dyka upp vid konstinköp, till exempel om en konstupphandling överprövas och bedöms som en otillåten direktupphandling och den risk som uppstår för att köpet skall återgå. Ett annat problem är att allt fler konstföreningar läggs ner, speciellt sedan Skatteverket 2018 gjorde ett förtydligande om förmånsbeskattning av vinster i konstlotterier.

Vi har också pratat med Johan Ferner Ström, som under sex år varit ordförande och vice ordförande i Skulptörförbundet. Han arbetar som skulptör, projektledare och formgivare och har genomfört stora offentliga konstprojekt för städer, kommuner, institutioner och gallerier i och utanför Sverige. Johan kom tidigt att intressera sig för hur design och konst kan bidra till regional och lokal utveckling och till bättre sociala strukturer, något som i dag kanske är mer aktuellt än någonsin. Johan ligger bakom de så kallade Puckelbollplanerna, som numera finns i Malmö (Kroksbäcksparken) och i Stockholm (Skärholmen). Planerna är varken liksidiga eller jämna, de liknar livets spelplan mer än en vanlig fotbollsplan. De vill återupprätta lekfullheten och ifrågasätta elitiseringen inom idrotten och har de facto blivit konstverk som även är mötesplatser och lekplatser för människor i alla åldrar och med olika förutsättningar.

– Tillsammans med två kollegor startade jag utbildningen Kultur & Entreprenörskap på Södertörns högskola med start 2009 och jag är fortfarande ofta anlitad som föreläsare och moderator. Även om konstnärer ofta lever under väldigt pressade ekonomiska förhållanden krävs en viss ordning och reda, speciellt om man vill sälja till det offentliga. Det kan man till exempel ordna genom att ansluta sig till en lösning av typen Frilans finans, så att skatter och sociala avgifter betalas in på rätt sätt.

– Men under min tid som ordförande och vice ordförande i Skulptörförbundet såg jag att upphandlarna ofta gjorde det lätt för sig genom att använda sig av kriterier och förfrågningsunderlag för exempelvis landskapsarkitektur. Men arkitektkontor har alltid gedigna administrativa resurser, vilket konstnärerna saknar, så för dem blir den sortens upphandlingsdokument alldeles för komplexa och krävande. Man har heller inte råd att arbeta med skisser, som ofta tar lång tid att framställa, utan någon betalning. Ett problem för köparna kan däremot vara att alldeles för många skickar en intresseanmälan och man kan naturligtvis inte betala arvode för skisser till alla dessa. Det innebär ju att man får genomföra någon form av kvalificering men efter den är det rimligt att man betalar konstnärer ett arvode för att ta fram skisser eller förlagor, innan man utser den som skall få uppdraget.

– Jag håller helt med om att annonserade upphandlingar befrämjar kvalitet och rättvisa och tycker att förslag eller ansökningar i första skedet bör lämnas anonymt för att undvika risk för favorisering. För konstnärerna har Konstpool blivit en viktig inrättning och som verktyg är det väldigt användbart även för beställarna/upphandlarna.

Även Yemisi Wilson är skulptör. Vi träffade henne i samband med att hon skulle ha vernissage i Gamla stan i Stockholm. Hon berättade att många av hennes verk är lämpliga för offentliga miljöer och att hon gärna skulle sälja till det offentliga. Trots en hel del försök och trots att hon lagt många timmar på att ta fram och skicka in anonymiserade pdf-filer på sina verk och skickat många intresseanmälningar, så har hon ännu inte lyckats bli upphandlad på vanligt sätt. Däremot har Statens konstråd köpt av henne. Statens konstråd arbetar med byggnadsanknuten konst i samband med att ny- eller ombyggnation för statliga verksamheter, samt genom de konstkollektioner som sammanställs för och placeras på statliga myndigheter. Årligen placeras över hundra sådana nya konstkollektioner på statliga myndigheter, inklusive på svenska ambassader och konsulat.

– För mig är det väldigt positivt att Konstpool finns, säger Yemisi. Det är väldigt prisvärt att få koll på annonserna på det sättet och nästan hälften av de offentliga köpen går ju via Konstpool. Det som är svårast i dag är att hitta de konstföreningar som fortfarande existerar. Kanske är det en framtida uppgift för Konstpool att hålla koll på dem också och att sammanställa deras kontaktuppgifter? Och ytterligare en idé skulle ju kunna vara att ta fram en guide för offentliga upphandlare. Något i stil med ”Konsten att upphandla konst”.