Det möjligas konst

Här kommer en liten hälsning från hängmattan. Idag är det söndag och en sån där härlig, solig och varm försommardag, och efter lite skön avkoppling under förmiddagen rann inspirationen till och då passar jag på att författa ett ordförandebrev till er medlemmar.

Den gångna veckan anordnades Lösningar för offentlig sektor i Kistamässan utanför Stockholm, och SOI var på plats. I nästa nyhetsbrev, som kommer strax efter midsommar, kan ni läsa en hel om det som hände där, framför allt på SOI´s arrangemang, men även utifrån andra intressanta föredrag och diskussioner. Det är första gången mässan går av stapeln, och modellen lär vara hämtad från England där man sedan länge kört ”Solutions for the public sector”. Tanken är att på ett ställe samla alla de som jobbar med olika utmaningar som offentlig sektor står inför, både på kommunalt, regionalt och statligt plan. Förutom en stor mässdel, med allt från skyddskläder och elektrifiering till e-sjukvård och digitalisering, fanns också ett ambitiöst konferensprogram med föreläsningar och panelsamtal. Jag har förstått att mässan besöktes av närmare 2500 personer och mitt sammanfattande intryck är att den på några år säkert kommer etablera sig som en viktig mötesplats för oss som jobbar med samhällsbyggnad.

Som en röd tråd genom alla tänkbara lösningar för offentlig sektor går, som jag tror ni alla förstår, offentliga inköp. SOI var därför självklart på plats och anordnade tre evenemang. Vår vice ordförande Martin Magnusson modererade ett otroligt intressant samtal om att upphandla i kris. Roger Himmelsköld och Anna Nygård ledde ett pass om behovet av forskning inom offentligt inköp, där de intervjuade Sven-Anders Stegare som just nu jobbar hårt med ett initiativ för att få igång forskning på området, och där SOI gärna hjälper till.

Jag själv modererade ett panelsamtal om hållbar upphandling som handlade både om organisation, praktiska metoder, företagens förväntningar och vilja att leverera hållbara lösningar och om hur Upphandlingsmyndigheten kan stödja detta. Efter samtalet kände jag ett stort mått av ”pepp” inför att vi som jobbar med offentliga inköp faktiskt har stora möjligheter att bidra till ökad hållbarhet i samhället, och jag började fundera på vad som krävs för att fortsätta frigöra vår affärsutvecklingskraft i den riktningen.

Bland exemplen jag snappade upp dessa dagar på Kistamässan kan nämnas företagens frustration över att de inte alltid får möjlighet att lämna anbud på sina bästa lösningar, med dialog och omvärldsbevakning finns stora möjligheter att utforma en upphandling som verkligen tar tillvara de bästa lösningarna. Jag hörde också om upphandlingar med reella och ambitiösa klimatkrav i Örebro, där leverantören överpresterar på miljömålen för att affären styrt mot en omställning som är önskvärd i sig och som ökar deras konkurrenskraft. Stockholms stad berättade om krav på miljöfordon som förvisso lett till de minskade koldioxidutsläpp som staden önskat, men eftersom leverantören även levererar i andra avtal mot andra kommuner så minskar utsläppen i hela regionen långt mycket mer än så.

Vi pratar ofta om förändringar i regelverk som en möjliggörare, och i år sker ju en hel del sådana förändringar. Vi fick en ny LOU i början av året med förenklingar och ett nytt kapitel för direktupphandling, och snart träder också fler förändringar i kraft, bl.a. nya preklusionsregler. En remiss från regeringen om ökad upphandlingstillsyn är ute just nu. Allt detta är ju gott och väl, men jag tror ändå att den verkliga skillnaden görs av oss som verkar i yrket. Genom att vi involverar både leverantörer och kollegor i våra egna organisationer för att diskutera själva affären och hur den kan bli mer hållbar, genom omvärldsbevakning och ett uppriktigt intresse för vilka möjligheter som finns, genom att dela egna och ta del av andras erfarenheter och så vidare. Reglerna har aldrig varit ett verkligt hinder, och de förändringar som nu ramlar in kommer inte i sig själva att revolutionera våra affärsmodeller och avtal.

Jag tror att vi först behöver bestämma oss för vilken affär vi vill göra, och självklart inkludera hållbarhetsmål när det är möjligt, därefter handlar det om att se till att vi också kan göra den affären inom ramarna för det regelverk som gäller, vare sig det är nytt, ändrat eller urgammalt. Det finns ju redan en massa exempel på att man kan komma långt med ”det möjligas konst”.

Glad sommar!

Martin Kruse

Ordförande SOI