Sommartankar kring livsmedelsproduktion

I skuggan av pandemin och kriget i Ukraina växer en helt ny och förändrad syn fram på nackdelarna med globaliserad livsmedelshandel, vårt behov av krisberedskap, av säkra leveranser och av nationell och lokal kontroll. Samtidigt blir det allt tydligare att det storskaliga jordbruket med en eller få grödor är skadliga för våra jordar och för livsmedelsprodukterna. Här följer ett antal citat som belyser läget i dag.

”Priserna på konstgödsel och framförallt kvävegödsel är rekordhöga vilket kan leda till både prisökningar på mat och en pressad situation för många lantbrukare. Samtidigt så innebär de höga priserna att alternativ till konstgödsel blir mer och mer attraktiva”, skriver det svenska forskningsinstitutet Rise.

Världens livsmedel blir näringsfattigare. Uttorkade jordar, ökad koldioxid i atmosfären, storskaliga jordbruksmetoder och användandet av gifter är några av problemen. ”– Genom att ta fram växter som både blir större och växer snabbare, kan växterna varken hålla jämna steg med absorptionen av näringsämnen från jorden eller kunna syntetisera näringsämnen internt. Tyvärr får bönder betalt för vikten av sina grödor, så det motiverar dem att göra saker som inte är bra för näringsinnehållet.” säger Donald R Davis vid Texas Universitet i en intervju med National Geographic.

”– Uppenbarligen finns nu en stor risk för en kommande matbrist i närtid, säger Pirjo Gustafsson på LRF till SOI. Vi ser redan nu protektionistiska tendenser i olika länder, exempelvis Tyskland. De länder som finns på sanktionslistorna mot Ryssland, det vill säga Europa, Kanada, USA, Australien och Japan kommer att få svårt att köpa vissa produkter. En ökande protektionism innebär att krisberedskap och inhemsk livsmedelsproduktion inte längre kommer att vara ett alternativ, utan i stället en helt nödvändig lösning, även för ett land som Sverige. Det kommer att vara försent att ta tag i detta när krisen redan är här, utan det måste göras nu.”

Och häromdagen publicerade SvD en artikel där LRF´s ordförande Palle Borgström under rubriken ”Svenskt jordbruk är för beroende av omvärlden” säger följande: ”Den svenska livsmedels­strategin behöver uppdateras för en snabbare omställning till ett hållbart lantbruk, ett starkare civil­försvar och minskat importberoende.” I artikeln skriver han också ”När strategin beslutades kunde ingen ana att vi inom de fem kommande åren skulle drabbas av extrem torka, global pandemi och att Ryssland skulle invadera Europas kornbod, Ukraina. Samtliga tre händelser visade med generande tydlighet sårbarheten inom den svenska livsmedels­försörjningen på olika sätt.” Visserligen stämmer detta inte riktigt, i Civilförsvarsförbundets bok ”Beredskap i kris” från 2015, beskrivs riskerna för både pandemi, extrem torka, krig och andra handelshinder. Men det förändrade synsättet framgår ändå med all tydlighet.

Nu börjar också förändringar att synas. I Hallands Nyheter hittar vi rubriken ”Totalförsvaret ska stärkas – Halland i nytt civilområde”, där man också berättar att livsmedelsberedskapen kommer att stärkas.

I en intressant artikel på Bioinnovations hemsida berättas om hur rapsen kan bli en ny viktig proteinkälla för människor. Artikeln hittar du här.

Och i en mycket intressant artikel i finska Hufvudstadsbladet berättas om hur ”Juuso Joona hittade alternativ till konstgödsel – nu mår hans jordar bra och ger goda skördar.” I artikeln berättas om hur han utvecklar det som kallas regenerativt jordbruk. Samtidigt har han gjort sig helt oberoende av konstgödsel genom att i stället gödsla med biprodukterna från pappersindustrin. Att odla regenerativt betyder att man tillämpar olika odlingsmetoder som förbättrar jordhälsan i åkrarna och ökar den biologiska mångfalden. Genom att odla olika sorters växter på åkrarna och variera växtföljden på samma åker är syftet att stödja ett mångsidigare liv både under och ovan markytan.
– Ju fler daggmaskar i åkerjorden, desto bättre blir skördarna, förklarar Joona. – Genom att använda oss av regenerativa och ekologiska odlingsmetoder har vi försökt förbättra försörjningsberedskapen och självförsörjningen, säger han.

Att övergå till (eller snarare gå tillbaka till) regenerativt jordbruk är ingen quick fix, men har gjort Joonas jordbruk helt oberoende av de höga konstgödselpriserna. Ändå är han missnöjd med hur politiken hanterar frågan.
– Den pågående livsmedelskrisen har avslöjat sårbarheten i vårt livsmedelssystem och nu borde en förändring ske på systemnivå, menar Juuso Joona.
– Vi skulle ha alla möjligheter att förändra stödsystemet så att det skulle sporra till en hållbarare matproduktion som skulle medföra många positiva konsekvenser samhälleligt och miljömässigt.
Men för tillfället delas jordbruksstöd inte ut på basis av hur väl odlaren lyckas binda koldioxid i åkrarna, förbättra jordhälsan, öka den biologiska mångfalden eller förbättra vattenkvaliteten. Produktionen av återvunnen gödsel utav sidoströmmar i industrin är fortfarande marginell och inget som satsats på i större utsträckning i Finland. Materialet från sidoströmmarna i skogsindustrin förbränns oftast i stället för att utnyttjas som exempelvis gödsel.
– Åtgärder som i grunden skulle förbättra försörjningsberedskapen i Finland stöds alltså inte politiskt, sammanfattar Joona.

Hela denna mycket intressanta artikel hittar du här.