Välkommen hem till den offentliga maten, Axel!

Det är i efterhand rätt svårt att komma ihåg hur komplicerade och fyllda av stridigheter de offentliga livsmedelsupphandlingarna var, under åren innan vi fick en nationell upphandlingsstrategi och en nationell livsmedelsstrategi. Livsmedelsupphandlingarna var sällan uppdelade på olika områden utan handlade om fullsortiment och i hälften av alla upphandlingarna ansöktes om överprövning. En av de stora stridsfrågorna då, var huruvuda man skulle få ställa svenska djurskyddskrav i upphandlingarna, som dessutom kryddades av ett flertal motstridiga domar i förvaltningsrätter, innan en prejudicerande dom slutligen fastställde att sådana krav fick ställas.

En som var mycket inblandad och starkt engagerad var LRF’s Axel Hansson. Efter att LRF antagit en nationell strategi för de offentliga måltiderna 2011, fick han huvudansvaret för dessa frågor (och så småningom även för att utveckla den svenska exporten av livsmedel). Men från 1 januari 2017 blev han utsedd till vice platschef på LRF´s kontor i Bryssel, och verkade där i fem och ett halvt år, med frågor kopplade till den europeiska jordbrukspolitiken. Denna utveckling kommunicerar man sedan löpande, både med LRF i Sverige, med riksdagen och med andra svenska politiker och myndigheter, bland annat genom nyhetsbrevet Brysselnytt som går ut varje vecka. – Numera, till skillnad från då jag flyttade ner 2017, är kommissionen väldigt aktiv med att spotta ur sig nya lag- och utvecklingsförslag, särskilt under den senaste mandatperioden, berättar Axel. Under den nya Green deal kommer det plötsligt väldigt mycket frågor som berör oss i Sverige. Det innebär också att skogen kommit in på ett helt annat sätt än tidigare. Man kan säga att Brysselkontoret fungerar som en liten miniambassad för LRF, men det vi gör bygger på uppdrag som vi får från våra experter i Sverige, inte på att kontoret hittar på frågor att driva. Själv hade jag också specifikt ansvar för den del som handlar om de jordbruks-kooperativa organisationerna.

– Apropå arbetsuppgifter, vad arbetar du med nu när du kommit hem till Sverige?
– När jag kom hem arbetade jag först med EU-ordförandeskapet, som samordnare av LRF’s alla aktiviteter av olika slag, , möten, seminarier, delegationsbesök, EU:kommissionärens besök etcetera. Men därefter har jag gått över till mina gamla frågor, det vill säga livsmedelsexport och offentlig upphandling av livsmedel.

– Är exporten fortfarande en viktig fråga, nu när den globala handeln förändras?
– Ja, det ingår i Sveriges uppgifter att öka vår produktion av livsmedel, eftersom vi inte utnyttjar all vår mark, trots att världens behov av livsmedel ökar oavbrutet. I och med att riksdagen 2017 tog beslutet om en livsmedelsstrategi för ökad produktion, och att den nya regeringen håller på att uppdatera strategin, så innebär den att vi skall öka takten ännu mera. Och då måste även exporten öka, det går hand i hand.

 Och hur upplever du läget i Sverige i dag, när det gäller den offentliga måltiden?
– Det har verkligen gått framåt med stormsteg. Allt fler upphandlande myndigheter  köper svenska livsmedel, och i nivå med svensk lagstiftning både när det gäller djurskydd och miljö. Man ser också att nya verktyg kommit fram inom ramen för LOU, dels att man delar upp upphandlingarna, men också att använda DIS, en möjlighet som jag inte tror fanns då jag åkte iväg. Det ger en stor fördel för mindre lokala leverantörer, eftersom man, tack var att det ingår en andra konkurrensutsättning, inte behöver binda upp sig för så stora åtaganden. Troligast var det Mora med kringkommuner som började med denna modell, men den används nu också i kommuner längre söderut. Modellen har också lyfts fram av projektet Mattanken, där både Livsmedelsverket och Jordbruksverket ingår. Mattanken har nu också lanserat en rapport med nationell inköpsstatistik från de svenska kommunerna, tack vare EU-medel, som sträcker sig till och med 2024, och där vi driver att de skall förlängas ytterligare.

– Det har ju också dykt upp nya frågor utifrån de senaste årens kriser. Dels livsmedlens betydelse i svensk krisberedskap och dels genom att ha så korta och säkra leveranskedjor som möjligt.
– Tidigare pratade vi mer om självförsörjningsgrad, men nu har krisberedskap blivit ett viktigt argument, som dessutom är begripligt för politiken. Och pandemin visade tydligt vad brister i leveranskedjor kan innebära. Så det är viktigt att vi har en livsmedelsstrategi som tydligt pekar ut målen. Även mål för ökad produktion och det hänger också ihop med frågan om livsmedelsexporten. Där är både Danmark och Finland goda exempel. I dag har ju också många gårdar betydligt bättre lagringsmöjligheter än förr, vilket innebär att vi kan få en bra spridning på spannmålslagren i landet. Vi ser ju också att fler och fler kommuner upphandlar så lokalt eller regionalt som möjligt. Då är det viktigt att arbeta med både marknadsundersökning och dialog innan man gör upphandlingarna. Det har gjorts stora framsteg under de senaste åren, men för LRF blir det viktigt även framöver att arbeta för ännu mer svensk produktion och att den kommer till användning även i de offentliga måltiderna, utifrån de krav som råder i svensk lagstiftning. Men att bygga ut en komplett krisberedskap igen kommer att ta många år.

– Ett annat exempel på våra aktiviteter, med koppling till upphandling, är att svara på remisser. Det är exempelvis väldigt positivt att se den utredning som just varit på remiss, En samordnad registerkontroll för upphandlande myndigheter och enheter. Vi har lämnat ett positivt remissvar på den, där vi påpekar att den föreslagna registerkontrollen ska ligga linje med den nationella Livsmedelsstrategin för att inte hindra att fler livsmedelsleverantörer kan delta i offentlig upphandling.

– En sista viktig fråga, nu när du är tillbaka i Sverige. Vilken svensk julmat har du längtat mest efter?
– Jag gillar allt på julbordet men som hallänning måste jag ju nämna grönkålen, gärna med kokt skinkspad, hackad och stuvad med grädde. Kvibille Cheddar är ju förresten också en halländsk produkt, som är viktig på julbordet.