Hallå där Tomas, vart tar du vägen?

Ryktet går, en av profilerna i SOI´s styrelse, Tomas Axi är på väg att dra sig tillbaka. Vadan detta, undrar vi. Lika bra att slå en signal till Tomas och ta reda på att det ligger till. Sagt och gjort. Och Tomas berättar villigt.




Det började för några år sedan. En kollega till mig på jobbet, som precis som jag hade sitt arbete som utkomst för att leva, inte som ett kall (även om jobbet kan vara både intressant och roligt), lyckades för några år sedan få någon form av avtalspension. Han kunde dra sig tillbaka till de privata intressena vid 61 års ålder, fortfarande både pigg och kry och förhoppningsvis med många givande år framför sig. Och det kunde inte hjälpas, jag kände avundsjukan växa.

Sedan hände en sak till. Luftfartsverket skulle äntligen omorganisera sig så att tre parallella inköpsorganisationer skulle omvandlas till en. Rent organisatoriskt är detta en mycket bättre lösning för LFV. Och därmed fanns ju chansen att en viss övertalighet skulle uppstå. Så jag räckte lite stillsamt upp handen och lät meddela att om så var fallet så skulle jag kunna tänka mig att dra mig tillbaka. Och för att göra en lång historia kort så blev detta möjligt. Under hösten har jag avslutat en del kvarvarande arbetsuppgifter, men nu har jag faktiskt dragit mig tillbaka från jobbet som inköpschef på LFV.

- En ren nyfikenhetsfråga, varifrån kommer namnet Axi?

Det lär vara ett gammalt knektnamn, ryktet säger att det från början var Ax, men att ett militärt befäl tyckte namnet var för kort och ändrade det till Axi.

- Och vad skall du göra i stället?

När man arbetar med inköp och upphandling så har man mängder av papper omkring sig. Därför tycker jag att det är härligt att få arbeta med händerna. Eftersom vi bor lite utanför stan så har vi ett hus där det ingår en ladugård och lite magasinsbyggnader och sedan har vi ju trädgården också (även om jag mest får vara grovarbetare då, det är min fru som formar den och ser till att rätt växter kommer i jorden). Så brist på sysselsättning blir det aldrig. Sedan har jag startat en liten firma också, Upphandlingsfabriken AB. Jag har fått en del förfrågningar om att hjälpa till med upphandlingar, men det skall absolut inte få bli någon storskalig verksamhet utan mera en bisyssla.

- Du har varit engagerad i SOI ett bra tag, hur blir det nu?

Ja, jag har suttit i styrelsen ett par perioder, vet inte riktigt hur länge. Och innan dess var jag revisor åt SOI. Jag har faktiskt haft med SOI att göra ända sedan dåvarande KIF bytte namn till SOI och de statliga upphandlarna också kunde bli medlemmar. Och jag var också nämdeman inom NOU under andra halvan av 90-talet, där jag sedan avlöstes av Lisbeth Johnson! Det var där jag fick den goda insikten om LOU som ett kvalitetsstöd och inte ett hinder.

Jag kommer att åka på årskonferensen som vanligt och fram tills dess sitter jag ju kvar i styrelsen, men i sommar åker jag ut ur SOI per automatik. Om man skulle få tala lite i egen sak så skulle jag egentligen önska mig en stadgeändring som gör att man kan få stå kvar som medlem när man faktiskt fortfarande arbetar med offentlig upphandling, om än som konsult. Kanske lyckas man hitta ett vettigt sätt att lösa detta.

- Och apropå SOI, hur ser du på SOI´s utveckling?

Jag tycker faktiskt att SOI fungerar väldigt bra. Det finns en kontinuitet i utvecklingen och man har funnit formerna mer och mer. Man skall vara noga med att SOI skall fortsätta att vara en medlemsorganisation. Och som upphandlare finns vi ”i regelverket” och agerar utifrån det, även om vi naturligtvis ska kunna ha synpunkter, t ex på hur man använder ramavtal, som har blivit väldigt svårhanterligt för den enskilde upphandlaren.

Jag är väldigt nöjd med utvecklingen av hemsidan och nyhetsbreven, nu hoppas jag att vi kan utveckla dem ännu mer och att hemsidan blir ett forum för debatt och utbyte av åsikter, en mötesplats för SOI´s medlemmar.

Jag är också glad över hur utbildningssidan har utvecklats, arbetet med kompetensutveckling är jätteviktigt och där finns fortfarande mycket att göra. En av de punkter jag vill trycka på är att skall vi få upp kvaliten i den offentliga upphandlingen så måste kravspecifikationerna i möjligaste mån överlåtas på beställarna, även om de måste ta hjälp utifrån för att kunna formulera dem. Ibland tycker jag också att upphandlarna övertolkar regelverket, man blandar till exempel ihop betygsskalor med kriterier.

Så sammantaget ser jag alltså väldigt positivt på SOI´s utveckling, som går från klarhet till klarhet, och vad gäller kompetensutveckling så kommer SOI att ännu mer aktivt att blanda sig i utbildningarna, hur de formas och vad SOI vill ha för att så att säga sätta SOI´s ”stämpel” på en viss utbildning. Och det är fantastiskt att höra att årskonferensen fått ett kraftigt ökat deltagande, trots de allmänna ekonomiska neddragningarna. Årskonferensen är ju motorn i SOI´s utveckling och en höjdpunkt på året för väldigt många av medlemmarna!

- Tack, Tomas, vi ses på årskonferensen!