Christina Nilsson om medlemsenkäten

Christina Nilsson, upphandlingsjurist i Ängelholm, har tidigare suttit i SOI's styrelse och är numera revisor för SOI. Hon är också känd för medlemmarna som en flitig debattör med tydliga åsikter, till exempel kring de senaste ändringarna i upphandlingslagstiftningen. Vi bad om hennes synpunkter kring SOI's medlemsenkät.

– Jag är inte särskilt förvånad över resultatet, säger Christina. Det motsvarar väldigt mycket både mina egna erfarenheter och vad jag hör i möten och diskussioner med kollegor. Samtidigt som arbetsuppgifterna är roliga och stimulerande och gör att upphandlare oftast är mycket allmänbildade, så finns allt för mycket stress och vi är underbemannade nästan överallt. Det finns fortfarande en lång väg att gå vad gäller löner och status liksom när det gäller förståelse från chefer, beslutsfattare och ute i verksamheterna, även om det fungerar väldigt bra här i Ängelholm. Men jag såg i enkäten att 20 procent faktiskt rapporterar ganska högt i organisationerna. Det skulle vara intressant att få veta i vilken typ av verksamhet detta är vanligast, stat, kommun eller landsting.

– Att upphandlarens status är för låg är naturligtvis delvis historiskt betingat, man hade ett förr ett sätt att bara placera någon som "blivit över" i verksamheterna. "Hör du, du kan väl arbeta som inköpare".

I dag kommer nästan alla som rekryteras till offentlig upphandling in med en högskoleutbildning bakom sig, till exempel i juridik eller ekonomi. Däremot är det svårt att hitta folk med specifik upphandlingskompetens, det krävs en upplärning internt. Vi har tagit upp diskussioner med Competensum, som har ansökt om att få köra en KY-utbildning med inriktning på strategiska inköp privat och offentligt och har just nu Malin Ekberg, en väldigt duktig praktikant hos oss. Hon går på en KY-utbildning i Malmö. Men jag hör att bland annat inom just KY-utbildningar börjar man allt mer få upp ögonen för att det behövs specifik utbildning och fördjupning i offentlig upphandling.

En annan aspekt på varför upphandlarens status och lönesättning är för låg är naturligtvis att inköpsverksamheten i offentlig verksamhet både organisatoriskt och strategiskt ligger långt efter den privata sektorn, där inköp oftast hör till det mest strategiska i verksamheten. Men i arbetet med upphandling och inköp i offentlig verksamhet krävs det i dag en ordentlig utveckling både operativt och strategiskt, inte minst med tanke på att allt mer konkurrensutsätts. Här finns en viktig uppgift för SOI, när det gäller att påverka chefer och beslutsfattare, för ökad kunskap och förståelse för upphandlingens betydelse.

Men det var glädjande att se att det är ovanligt att man försöker muta de professionella upphandlarna, utan det är på andra håll i verksamheterna som detta sker. Det bekräftar att professionell upphandlingsverksamhet är ett sätt att motarbeta mutor och korruption. Men det behövs förstås tid och resurser till kontroll och uppföljning då.

En annan sak som förvånar mig är att Nationella upphandlingsstödet används så lite. Det finns väldigt mycket matnyttigt samlat hos dem och de visade stor lyhördhet och intresse då de åkte runt i landet i uppstartsfasen. Det skall bli intressant att se den fortsatta utvecklingen och om man lyckas marknadsföra sig bättre framöver.

Sammanfattningsvis har SOI fortfarande stora och viktiga uppgifter framför sig, både då det gäller upphandlingens utveckling som strategiskt verktyg och när det gäller upphandlarens roll och status i organisationerna.