Möt Henrik Karlsson i SOI:s styrelse

– Hej, Henrik, du har ju suttit i SOI:s styrelse tidigare. När var det?

– Jag tror det var 2005-2009, fyra eller fem år satt jag i styrelsen.

– Du är upphandlingschef i Helsingborg, finns det utrymme för att även vara vice ordförande i SOI?

– Jag vet ju ganska väl vad det innebär och visst blir det en arbetsmässig belastning. Det förutsätter ju att det finns en förståelse hos arbetsgivaren, men jag tror samtidigt att Helsingborg tjänat på detta, att det tillför nytta för vår upphandlingsverksamhet.

– Hur ser den dagliga verksamheten ut?

– Man kan säga att vi är en traditionell kommunal upphandlingsenhet, vi sitter under den centrala stadsledningsförvaltningen och ekonomiavdelningen. När jag kom in i bilden hade Helsingborg bestämt sig för att satsa på upphandlingsverksamheten och att använda inköp som ett verktyg för att få ut mer för mindre pengar. Som på många håll har upphandlingen varit en blandning av centraliserad och decentraliserad verksamhet. Men vi har centraliserat mycket och gjort det tydligt att det är vi som gör förvaltningarnas upphandlingar, att det är vi som är processägarna. Så vårt mandat har blivit tydligare och vi har fått betydligt mer resurser och uppdrag. När jag kom till Helsingborg för tre år sedan så blev jag person nummer sex i organisationen. Nu har vi femton tjänster, varav fjorton är besatta, så det är en snabb utveckling. Av dessa sysslar två med fastigheter och teknik, men det är ändå så att tekniska sidan gör vissa upphandlingar själva.

– Har ni koll på att det lönar sig för kommunen att satsa på upphandling?

– Vi har bland annat tillsatt en tjänst som livsmedelscontroller, där vi har en väldigt duktig person som sysslar med kontroll och uppföljning. Bara den tjänsten har sparat mer pengar åt kommunen än vad hela upphandlingsavdelningen kostar!

– Gör du några upphandlingar själv?

– Det brukar bli någon upphandling per år, så att man inte blir alldeles ringrostig. Men mitt viktigaste uppdrag är naturligtvis förändringsarbetet i organisationen.

– Ni använder ett speciellt verktyg för kategorisering av produkter och tjänster. Fungerar det och är ni nöjda?

– Ja, nu är det svårt att ens föreställa sig att vara utan det. Vi utvecklar och förbättrar hela tiden och att plocka bort det finns inte på kartan. Vi får bättre kontroll och bättre överblick. Systemet fungerar både med och utan e-handel.

– Hur ser din yrksesmässiga bakgrund ut?

– Jag är jurist i botten och har arbetat som upphandlare sedan 1999, var i Växjö 2000 tilll 2005, därefter Kommunförbundet Skåne till 2007 och sedan blev jag upphandlingschef i Lund. Där stannade jag till 2011 då jag gick över till Helsingborg.

– Och ditt engagemang i SOI, vad bygger det på?

– Jag är väldigt förtjust i ”kraften att gå samman”. Jag ser också en stor kraft framåt i att utveckla lokala träffar och nätverk. Jag tror att de kommer att växa väldigt mycket. Styrelsen kommer säkert att behöva hjälpa till ännu mer framöver, men de lokala nätverken har ju vuxit fram spontant, inte för att styrelsen har sagt att de skall finnas. I dag är det ju så att vill man förändra så gör man det i och genom SOI. Som organisation har SOI en väldigt bra stabilitet i dag, kanske skall det till lite mer jäklar anamma också.

Men för åtta år sedan var det svårt att ens föreställs sig att det skulle bli ett sådant driv i upphandlingsfrågorna, det har nästa blivit ett självspelande piano. 2005 fanns ett stort lagfokus, i dag finns ett större självförtroende hos upphandlarna och vi vet att vi kan åstadkomma något.

– Hur ser du på upphandlingens fortsatta utveckling och framtid?

– Den ser otroligt spännande ut, det har hänt mycket sedan 1999 men allra mest under de sista åren. Vi kommer att få nya stora utmaningar och utvecklingen kommer att fortsätta. Det känns som en förmån efter 14-15 år som upphandlare att få vara med om detta. Fokus flyttas allt mer från lagfrågor till inköpsprocessen. Även på hög nivå har man insett detta och man kan säga att den offentliga upphandlingen har förvandlats från att vara ett problemområde till ett område för möjligheter!

- Och slutligen, hur ser din tillvaro ut utanför arbetet?

– Där kretsar egentligen allt kring familjen. Vi har två pojkar, fem och åtta år, och då fylls tillvaron automatiskt av aktiviteter. Andra intressen får ligga till sig så länge.