Spela eller sitta på läktaren

Upphandlaren är i kläm! Ja så är det, men är alternativet bättre?

Det är full fart i förberedelsen av de tre seminarier SOI ska hålla i Almedalen. Vi har ett seminarium hos Offentliga Affärer och två hos Upphandling 24. Genomgående tema är SOI:s nationella strategi för inköp i offentlig sektor. Känner ni inte till den så är det för att den inte är släppt ännu, men när vi är i Almedalen så kommer vi tala mycket om den. Det kommer vi försöka göra om och om igen i framtiden också. För oss är detta just nu det viktigaste verktyget för att flytta fram våra positioner, det mål som ni medlemmar rankade högst i medlemsenkäten. Vi ser verkligen fram emot dagarna i Visby, det är förstås helt omöjligt att få ett större genomslag i media men väldigt många av personerna vi vill påverka är på plats och det märks att SOI är en organisation som har ett högt förtroendekapital. Bland annat ska Louise Strand och jag delta i en debatt kring hur vi undviker att upphandlaren hamnar i kläm mellan olika intressen.

Ja, upphandlaren är i kläm mellan starka intressen då och då. Vi kan t.ex. vara i kläm mellan leverantörer, beställare, politiker, intresseorganisationer och media. Det är inte alltid en angenäm upplevelse, det kan ofta vara obekvämt och kännas orättvist. Men samtidigt tänker jag att jag måste fråga mig om alternativet är bättre. Om ingen ställer krav och om ingen vill åstadkomma något med våra inköpsprocesser; är det bättre? Det är inte helt enkelt att säga det till sig själv när det är som värst men däremellan så försöker jag påminna mig om att jag ogillar att sitta på läktaren och hellre är i kläm. Bäst är förstås att vara med i alla viktiga frågor utan att då och då hamna i kläm, men det är knappast en realistisk förväntan.

När t.ex. en politiker kommer till mig och vill använda inköpsprocesserna för att åstadkomma en förändring så kan jag inte säga nej men jag kan vara mer eller mindre aktiv och jag kan alltså välja att sätta mig själv på läktaren eller säga ja till att vara mitt i frågan. Då blir det också aktivt arbete med miljöfrågor, sociala krav och andra frågor som politikerna brinner för just nu. Det är den goda affären för min organisation, det är våra målsättningar med våra inköp. Mina politiker anger färdriktningen och den riktningen säger att vi ska väga deras mål om exempelvis miljö och sociala krav mot ekonomi och verksamhetens kvalitetskrav. Det uppskattar jag för då kan vi också visa att inköpsprocesserna är värdeskapande och kan vara ett riktigt verktyg för att nå min organisations målsättningar. Då är vi inte på läktaren men då kommer vi också i kläm titt som tätt. Jag tänker på det när en del från vårt skrå klagar på politiska ambitioner med inköpen, som om det bara skulle vara pengar som gäller. Så är det inte i en politiskt styrd organisation. Jag vill inte bara acceptera det, jag vill gilla det också. En annan sak är att den typen av styrning i hör hemma i lagstiftningen, det är istället något som måste komma från den egna organisationen så att målsättningarna med inköpen knyts till organisationens mål.

Håller ni med eller håller ni inte med? Kanske har ni något annat ni vill diskutera? Oavsett vilket är ni välkomna att ta kontakt med mig på henrik.karlsson4@helsingborg.se.

Jag önskar er alla en härlig sommar, hoppas ni har möjlighet att ta ut en lång semester.

Hälsningar

Henrik