Just do it – eller?

Ett av mina motton i livet har jag stulit från ett känt varumärke. Just do it! Vill jag något tillräckligt mycket gör jag det även om jag egentligen inte vågar eller är osäker på om jag kan. Antagligen är jag inte ensam om det mottot. Att utmana sig själv är en självklarhet om man vill utvecklas och komma vidare i livet.

Jag är också en sådan som skjuter upp till imorgon. Allra helst om det jag borde göra inte känns tillräckligt motiverande. Rutinuppgifter, administration och att rensa i röran är sådant som jag gärna skjuter upp. För några år sedan gick jag en kurs som skulle lära mig att göra saker direkt. Åtgärda mailet när jag öppnar det. Göra färdigt när jag påbörjar. Ta det där svåra samtalet. Det blir inte bättre imorgon och problemet finns kvar eller växer.

Den här helgen har vi tagit itu med ett projekt som vi skjutit framför oss alldeles för länge. Nu har vi ägnat två dagar åt att städa, bära och köra 26 mil för att köpa platta paket. En hel helg gick åt och Lidingöloppet jag sprang för en månad sedan var inte någon ansträngning i jämförelse med detta. Men jag känner också – varför gjorde vi inte det här tidigare? Så här i efterhand är det skrämmande att tänka på hur mycket tid och irritation jag har lagt ner på vårt skräprum istället för att åtgärda det verkliga problemet.

De senaste åren har jag och mina medarbetare varit inspirerade av Lean. Varje morgon träffas vi vid en jättelik whiteboardtavla för att tillsammans skapa framdrift i våra processer, hjälpa varandra att fokusera för att komma vidare och driva vårt utvecklingsarbete gemensamt. Vi har därtill nyligen infört ett arbetssätt för att hantera och prioritera avvikelser i inköpsprocessen. Syftet är att vi ska lägga resurserna på rätt åtgärder för att lösa rätt problem. Det vill säga – tvärtom mot just do it. Först ska vi analysera problemet och sedan prioritera resurserna för att göra det som ger mest effekt i våra processer. Satsar vi på att lösa rätt problem är det troligt att många andra problem löser sig också.

Allt tyder på att Riksdagen röstar om att anta de nya reglerna för offentlig upphandling den 30 november. Propositionen är mycket omfattande med närmare 3000 sidor inräknat bilagorna. Det finns problem och utmaningar i offentlig upphandling och med hjälp av lagförslaget försöker regeringen lösa problemen med fler paragrafer. Vi i SOI hade hellre sett att regeringen varit lean-inspirerade, d.v.s. haft tilltro till oss inköpare och istället fokuserat på att lösa det verkliga problemet: lagarna är för omfattande och detaljerade! De är inte tillräckligt flexibla och de är inte enkla att tillämpa för vare sig köpare eller säljare. Trots det jag vill ändå att propositionen går igenom. Sverige har skjutit upp att införa EU-direktivet tillräckligt länge och nu har vi haft flera år av spekulationer och diskussioner om hur det kommer att bli. Nu är det dags att det blir verkstad.

Just do it!

Emma Breheim

Ps. Den 10 november deltar jag i en panel på konferensen Upphandlingsforum i Stockholm för att diskutera hur vi förbereder oss inför de nya lagarna. Jag är nyfiken på hur du förbereder dig – maila mig gärna med dina tankar. Hoppas att vi ses där! Ds.