Max Rolfstam och smart innovationsupphandling

I ett av många intressanta seminarier på årskonferensen ställs frågan: Innovationsupphandling – varför fungerar det ibland men ofta inte? Den som kommer att reda ut vad som krävs för en lyckad innovationsupphandling är Max Rolfstam. Här följer en kort bakgrund till Max anförande och lite om vad han gör i dag.

Redan 2008 presenterade Max nämligen sin avhandling, Public Procurement of Innovation, som vi redan då kunde berätta om på SOI’s hemsida. Och samma år presenterade EU sin handlingsplan för att stärka EU’s roll på den internationella marknaden, Ett pionjärmarknadsinitiativ för Europa. Syftet var att förflytta EU:s innovationskraft, från att befinna sig i skuggan av USA och Asien, till en tätposition i världen år 2010, då man tänkt sig att vara världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi. Man ville på olika sätt stimulera leverantörer så att 3% av EU’s BNP skall komma från forskning och utveckling. Offentlig upphandling skulle vara ett viktigt styrmedel för denna utveckling. Frågor som då väcktes var, är detta praktiskt genomförbart eller bara en stolt proklamation och vidare, förhindrar de direktiv och lagar som reglerar den offentliga upphandlingen i praktiken genomförandet av innovationsupphandling.

De fallstudier som Max redogjorde för ledde honom redan då till slutsatsen att upphandling av innovation är fullt möjlig men att det krävs vissa tydliga förutsättningar. Han redogjorde i avhandlingen för både lyckade och mindre lyckade innovationsupphandlingar men påvisade också att det inte var regelverket som gav upphov till de mindre lyckade resultaten.

Sina teorier har Max år 2013 ytterligare utvecklat i boken Public Procurement and Innovation. The Role of Institutions.

Då jag ringer Max för att höra lite om det aktuella läget berättar han att han sedan länge arbetar på universitetet i Aalborg och att frågan om innovation och offentlig upphandling har följt honom under hela hans forskartid. Detta trots att kopplingen mellan innovation och offentlig upphandling inte har funnits med i den danska diskussionen förrän under de två senaste åren.

– Man kan tycka att det inte har hänt särskilt mycket med innovationsfrågorna sedan jag skrev min avhandling. Jag har tittat lite på policys i olika länder. England är exempelvis mycket mera centralstyrt och där kan staten ge mycket starkare instruktioner vilket gjort England ledande (åtminstone på ytan) när det gäller innovation. I Sverige har kommuner och regioner ett starkt självstyre och där händer däför ingenting på vissa håll och väldigt mycket på andra ställen, som exempelvis Växjö, Göteborg och Region Skåne, där det ofta är politiken och upphandlingen som samverkar på ett bra sätt och med mycket driv. 

– Dina planer framöver?

- Aalborg är ett bra ställe att arbeta på, och dessutom har jag hunnit undervisa även på universitet i Tyskland, Kina och Macao. Jag har dock ändå valt att flytta hem till Sverige och kommer kanske hitta möjligheter att jobba mer fokuserat med det svenska perspektivet så småningom. Just nu är jag delvis tjänstledig för att skriva ytterligare en bok. Det skall bli väldigt kul att komma till årskonferensen och både få diskutera innovation men också känna av stämningen bland svenska upphandlare. Man får ju en känsla av att positionerna har flyttats fram ordentligt.