Smått och gott om vår konferensstad Jönköping

Namnet Jönköping (1278 in castro Junakøpung) innehåller troligen i sin förled det gamla namnet på Junebäcken. Förleden kan komma av *æwinn, ”ständig” eller ”permanent”, och det skulle då innebära ”den aldrig sinande bäcken”. I ett brev från den 14 februari 1614 kallade Gustav II Adolf staden, som då flyttades till ”sanden” mellan Vättern och Munksjön, Adolfsborg. Marknadsföring är viktig även för kungar men namnet kom aldrig i bruk.

Jönköping omkring år 1700, sett mot norr, med Munksjön i förgrunden. Ur Suecia antiqua et hodierna

Jönköping grundades troligen under Magnus Ladulås tid som handelsort och som en gränsort mot Danmark och var Eriksgatans sydligaste punkt. Där sammanstrålade Lagastigen och Nissastigen. Den 18 maj 1284 fick staden sina första kända stadsprivilegier, avfattade på latin av Magnus Ladulås. Det är Sveriges äldsta bevarade privilegiebrev. Redan den 21 december 1278 utfärdade Magnus Ladulås ”in castro Junakøpung” (från Jönköpings fäste), ett på latin skrivet brev rörande utbyte av kronogods. Omkring år 1400 ändras namnet till Jønakøpung.

De äldsta beläggen för en stadsbildning går tillbaka till 1270- och 1280-talen. År 1283 grundades ett franciskanerkloster vid Lillesjön, senare kallad Munksjön, vilket bidrog till utvecklingen. En gynnsam privilegiepolitik från Kronan och ett allmänt ekonomiskt uppsving gav goda tillväxtbetingelser. Under 1400-talet hade Jönköping utvecklats till en medelstor stad med kanske 1 000 invånare. Handeln baserades då på export av animalieprodukter och oxdrifter till Bergslagen. Genom sitt strategiska läge drogs Jönköping in i maktkampen om den nordiska unionen och utsattes för upprepad förstörelse och brand. År 1567 skövlades och brändes staden under Daniel Rantzaus fälttåg och inför en väntad belägring under Kalmarkriget 1612 brände borgarna själva sin stad. Staden återuppbyggdes och den nya staden fick kungliga privilegier 1614 och 1620.

1800-talets Jönköping är känt som liberalernas och tändstickornas stad. Åren 1843–72 utkom det liberala Jönköpingsbladet, och 1845 grundades Jönköpings tändsticksfabrik. I båda projekten var Johan Edvard Lundström en drivande kraft. Ända in på 1880-talet tillhörde Jönköping rikets mest expansiva städer. Göta kanals tillkomst (1822–32) gynnade köpenskap och sjöfart. Efter utbyggnad av hamnen vid 1800-talets mitt och järnvägsförbindelser (med Falköping 1863 och Nässjö 1864) växte industrier fram med bland annat Jönköpings Mekaniska Werkstad och Munksjö pappersbruk. Åren 1907–58 hade Jönköping spårvägstrafik med flera linjer.

Jönköping 1945

Sommaren 1948 inträffade de så kallade Tattarkravallerna i Jönköping. Dessa var kravaller riktade mot resandefolket som var bosatta i stadsdelen Öster. Många resande blev under kravallerna misshandlade och flera fick sina hem vandaliserade. Under och efter kravallerna flydde många resande staden.

Högskolan i Jönköping har nu cirka 11 000 studenter och 800 anställda och finns på ett samlat campus centralt i Jönköping. Så olika personer som Agnetha Fältskog, Dag Hammarskjöld, Göran Hägglund och John Bauer kommer alla från Jönköping. Jönköping är en känd frikyrkostad, här startades KD (på den tiden KDS, Kristen Demokratisk Samling) och under Alf Svensson, som var partiledare i 31 år, hade man en lång storhetsperiod i svensk politik.

På det nedlagda regementet A6:s område har ett köpcentrum skapats och många kunskapsintensiva företag har etablerat sig där. I anslutning till mässcentret Elmia finns Jönköpings konserthus.

Jönköping kallas ofta tändsticksstaden, vilket grundar sig på de framgångar som Jönköpings Tändsticksfabrik från slutet av 1800-talet hade med sina säkerhetständstickor. Inte mindre än fem tänd-sticksfabriker var under glansåren verksamma i staden.