Möt Lill Sandberg – hedersmedlem i SOI

Under SOI´s mer än 40-åriga existens har bara 18 personer valts till hedersmedlemmar. Det är alltså en verklig hedersbetygelse att tillhöra den skaran. Tre av dessa 18 valdes på den senaste årskonferensen, nämligen Lill Sandberg, Eva Sveman, och Henrik Karlsson. Vi hoppas kunna presentera dem lite närmare och börjar nu med Lill Sandberg. Så här löd styrelsens motivering;

Mellan åren 2011 och 2021 hade SOI totalt sex olika ordföranden. Däremot hade föreningen en och samma sekreterare.  En sekreterare som genom sin noggrannhet och sitt ordningssinne säkerställde att styrelsearbetet fungerade och som var en trygg punkt för de styrelseledamöter och ordföranden som kommit och gått under åren. Den här personen har stått för den kontinuitet som i en förening som SOI är så oerhört viktig för att utvecklingen framåt inte sker utan hänsyn till historien. För sitt stora engagemang och bidrag till både föreningen och till den offentliga upphandlingen i stort föreslår styrelsen därför Lill Sandberg som hedersmedlem i Sveriges Offentliga Inköpare.

Vi har fått en pratstund med Lill, kring hennes erfarenheter från de gångna åren, men vi börjar med att backa bandet en bra bit. Här kommer en förteckning över ett antal viktiga händelser i Lills yrkesverksamhet.

Lill har en juristutbildning i botten och kom till Vallentuna kommun 1995. Från 1997 arbetade hon som upphandlingssamordnare och kommunjurist(!)   Lill har varit medlem i SOI ända sedan 1997.
Upphandlingsnätverket NOFI (som vi berättar lite mer om nedan) fanns redan då, och har hela tiden varit en förening enbart för nätverkande, erfarenhetsutbyte och kompetensutveckling. 2003 blev Lill ordförande i NOFI sedan 2003, vilket hon är än i dag.
2006, gick Lill över till tjänsten som upphandlingschef i Sollentuna, även detta är hon fortfarande!

2011 blev Lill utsedd till Årets Inköpare på SOI´s årskonferens i Tylösand, på bilden har hon just tagit emot priset. Så här skrev vi då på SOI´s hemsida.
Det var en stolt och glad Lill Sandberg som fick ta emot priset som Årets Inköpare på SOI´s årskonferens i Tylösand i början på april. Som engagerad upphandlingschef i Sollentuna och tillika engagerad ordförande sedan 2003 i NOFI fyller upphandlingsfrågorna hennes yrkesverksamma liv. NOFI är som bekant en underförening till SOI, som arbetar som ett nätverk för erfarenhetsutbyte och kompetensutveckling inom 16 kommuner på Stockholms norrsida och som numera har ett drygt femtiotal medlemmar.

2012 blev Lill invald i SOI´s styrelse, där hon satt som sekreterare ända tills hon lämnade styrelsearbetet 2021.

2023 vald till hedersmedlem i SOI.

Därmed över till vår pratstund härom dagen med Lill.
– Vilka ordförande i SOI är det du har hunnit med, under din tid som sekreterare i SOI?
– Ja, det är ju några stycken. Lisbeth Johnson var ordförande när jag valdes in, sedan blev det Björn Bergström, Eva-Lotta Löwstedt Lundell, Henrik Karlsson, Emma Breheim och till slut Martin Kruse, som ju fortfarande är ordförande.

– När du tittar på SOI´s och upphandlingens utveckling sedan du kom med 1997, vad ser du då?
– På den tiden fanns inte inköpsfrågor och upphandling på dagordningen över huvud taget, i samhällsdebatten och politiken. Anbudsjournalen var det enda forum som tog upp frågorna. I dag finns en väldigt stor förståelse för hur upphandling kan påverka samhällsutveckling. Här har SOI varit med och påverkat utvecklingen, och att man inrättade Upphandlingsmyndigheten är också ett bevis på att frågorna har blivit viktiga. Och att vi fick en minister som kunde upphandlingsfrågorna, det var ett stort lyft. Dessutom att vi fick en nationell upphandlingsstrategi, där SOI fick en stor påverkan på hur den formades, vilket ju också bekräftades av Ardalan Shekarabi. Både där och senare även inför Anna Ulfsdotters förenklingsutredning kom ju SOI med egna förslag. Det blev också bra och viktiga erfarenheter för SOI, att se hur mycket vi faktiskt kan påverka. Detta arbete har förstärkt SOI:S varumärke.

Även de erfarenhetsnätverk som SOI sedan byggde har varit viktiga för oss, och för att dela med oss till varandra och därmed höja inköpskompetensen hos medlemmarna. Jag har medarbetare som deltagit och det har varit väldigt uppskattat.

– En annan stor sak under min tid är förstås att inköpsfuntionens roll har förändrats och blivit bredare. Ursprungligen var vår uppgift bara att producera avtal som följde upphandlingslagstiftningen, en sorts ramavtalsfabrik. Nu har vi ett mycket större affärsfokus och arbetar mycket mer med hela inköpsprocessen.. De strategiska frågorna har blivit mycket viktigare. Precis som många andra upphandlande myndigheter arbetar Sollentuna efter upphandlingsmyndighetens inköpsprocess, den så kallade hexagonen i faserna förbereda, upphandla , realisera. Då räcker det inte bara med upphandlingskompetens, utan idag behöver vi även andra kompetenser, vilket gör att vi idag har flera roller, förutom upphandlare har vi strateger, controllers, administratörer, vidare har vi behov av kompetens kring exempelvis IT, säkerhet, hållbarhet, innovation och nu även välfärdsbrottslighet och krisberedskap etc. Det blir mer och mer komplext och vi måste jobba mycket tillsammans med våra beställare, mer tvärfunktionellt och dra nytta av varandra inom organisationen. Inköparna kan inte vara experter på allt men kompetensen måste finnas inom organisationen och tas med i processen. Det är en väldigt stor skillnad mot förr.

– Det är viktigt att ha en bra dialog med politikerna kring  inköps- och upphandlingsfrågor. I nästa års budget har vi fått resurser för att anställa en hållbarhetsstrateg

– Och hur står det till i dag med ert upphandlingsnätverk, NOFI?
– Jo, jag är faktiskt fortfarande ordförande. När jag började var vi väl 30-40 medlemmar, i dag är vi 150. Vi har tidigare hållit oss väldigt hårt till norrortskommuner, men nu är även Värmdö med och snart kommer även Nacka. Det betyder att vi nu är 17, snart 18, kommuner i NOFI, dessutom ingår vissa kommunala bolag.
Välfärdsbrott har varit ett viktigt tema på detta årets möten. Vi har fortfarande fyra möten per år. En nyhet är vi att vi skapat lite olika arbetsgrupper, på teman som IT, entreprenadupphandling, avtalsuppföljning och e-handeloch dom försöker vi utveckla för att få mer erfarenhetsutbyte. Det krävs ett engagemang för att ett nätverk skall fungera över tid, men vi hjälps åt väldigt bra i styrelsen.

– Apropå att vara hedersmedlem i SOI, visst hade ni ofta Eva Sveman hos er?
– Ja, det var nog ofta en gång per år, då hon gav oss rättsfallsreferat och annat intressant. Hon hade en förmåga att göra det på ett roligt sätt med med praktiska exempel och dessutom verksamhetsnära. SKR:s utbildningar som hon höll i hop med Ulf Palm var verkligen höjdare. Dom kombinerade varann väldigt bra.

– När jag frågade dig för tio år sedan, så sa du ”att ha tre barn i åldrarna 5, 10 och 13 innebär att det är ett ständigt pyssel för att få allt att funka, men att motionera är ett bra sätt att koppla av och samtidigt hålla sig i form”. Gäller det fortfarande?
– Ja, vad gäller motionen så gäller det fortfarande. Men jag har också en 18-åring hemma, så för tillfället är det övningskörning som gäller på lediga stunder.

– En helt annan fråga i dessa tider, vad längtar du efter mest av allt på julbordet?
– Det är dels dopp i grytan, och dels grynkorv, vilket kommer från min farmor och farfar som bodde i Västergötland. Men det allra bästa är kanske julskinkan, dagen innan julafton när man just tagit ut den ur ugnen.