Möt Johanna Dingertz – ny i styrelsen

Johanna Dingertz är en av två nyinvalda ledamöter i SOI’s styrelse. Till vardags är Johanna upphandlingsjurist i Luleå kommun. Hon studerade juridik i Linköping och skrev om skatterätt, innan hon så småningom hamnade inom den offentliga upphandlingen.

– Vad gjorde att du hamnade just inom upphandling?
– När jag blev klar så försökte jag komma in på Skatteverket. Jag hamnade på Servicekontoret, tror det heter Statens servicecenter i dag. Men innan jag hann komma till Skatteverket fick jag ett erbjudande från Luleå kommun att jobba med fastigheter. Jag jobbade där några år och sedan hamnade jag på en lunch med Emma Breheim. Hon jobbade då som upphandlingschef och berättade att hon ville ha en jurist och om vad den personen, en jurist, borde ha för egenskaper. Och jag kände, hon beskriver ju mig! Detta var 2018. Så jag halkade alltså in på ett bananskal.

– Ja, det verkar vara ett vanligt sätt att hamna inom upphandling, men jag tror inte det är lika många som halkar ur.
– Nej, det är ju så galet kul. Jag har inte ångrat det en dag!

– Jag har fått för mig att det är väldigt roligt att jobba med upphandling just i Luleå. Och på något sätt har ni lyckats kommunicera ut det.
– Ja, det är en otroligt kul organisation, vi vågar mycket, provar nytt och vi utmanar, vi tänjer på gränser och det är det jag tycker är kul. Upphandling ska ses som en strategisk resurs, och inte som en avtalsfabrik, det önskar jag att alla beslutsfattare skulle sträva mot. I Luleå har vi lyckats. Jag tycker upphandlingen i hela Sverige skall sträva mot att bli en strategisk resurs och inte en avtalsfabrik. Sedan är vi verkligen ett kul gäng, vi sitter upphandling, ekonomi och några strateger tillsammans och då är vi cirka trettio personer, varav drygt tjugo inom upphandling.

– Härligt, och hur ser din dagliga verksamhet ut?
– För mig ser det lite annorlunda ut just nu. Men om man tänker i mitt vanliga jobb, så hjälper jag ju Inköp med alla möjliga juridiska frågor, avvägningar och är ett allmänt bollplank och sådant där. Sedan supportar jag även resten av kommunkoncernen i avtals- och upphandlingsfrågor. Just nu så är jag däremot utlånad till vårt hamnbolag, och håller på med en jättekoncessionsupphandling för att både  bygga ut och sedan drifta hamnen. Luleå hamn kommer att bli Sveriges näst största hamn, tack vare den gröna omställningen som sker här uppe i Norrland, och det är det som min upphandling ska möjliggöra. Så just nu har jag ett lite annorlunda jobb än vanligt och det är ett ofantligt roligt uppdrag. En del i upphandlingen är att hitta någon som kan bygga bland annat allvädersterminaler med tillhörande coilshotell. Det är som en jättelik carport där båtarna kan köra in och lasta och lossa coils (stål på rulle) som lagras i det intilliggande hotellet.

Målsättningen är att vi blir vi klara med upphandlingen i början av 2024, med en tilldelning i februari. Vi har haft stort intresse för projektet från hela välden, så det är stor konkurrens. Trots att det är ett så stort projekt så finns det ändå en handfull intressenter, och därmed en viss risk för överprövning. Men med mycket dialog så minskar ju ändå risken. Projektet är otroligt roligt och jag lär mig massor, men emellanåt längtar jag tillbaka till mitt vanliga jobb, med mina välbekanta paragrafer och rättsfall. Ibland är faktiskt upphandling så kul att det är svårt att se som ett jobb, även om jag verkligen får utnyttja det jag lärt mig genom åren och att våga tänja gränser. även i det här projektet.  

– Och vad kom det sig att du kom med i SOI’s styrelse?
– Jag är väldigt engagerad som person och vill satsa på det jag brinner för och som jag tycker är kul. När jag jobbade med Emma satt hon ju med i SOI’s styrelse, så det skapade ett engagemang redan där, och jag tycker att de strategiska frågorna kring inköp är jätteroliga. Så när jag insåg att SOI finns som en annan plattform där man kan driva sådana frågor, så kände jag att där vill jag in! Men rent formellt var det ju så att jag fick en fråga från valberedningen. Men jag hade hört av mig till Henrik Karlsson och sagt att jag var intresserad. Så egentligen hade jag gjort valet redan innan jag fick frågan, eller nåja, jag hade en stark önskan att engagera mig. Men strategisk upphandling är ju inte bara en fråga för upphandlarna, utan kräver ett engagemang i hela organisationen man arbetar i.

– Och mer allmänt, hur ser du på utvecklingen av den offentliga upphandlingen i Sverige?
– Det går verkligen åt rätt håll, från den där avtalsfabriken, som var statisk ochdär vi varit otroligt regelstyrda och knappt vågade göra något, till att vi i inköp på många ställen är en strategisk resurs. Det är tyvärr fortfarande en del som har en bit kvar att gå, och där hoppas jag att SOI ska kunna hjälpa till. Det finns upphandlande myndigheter och organisationer, där upphandling kanske bara är en halv tjänst, och då är det inte helt lätt. Men dialogen och diskussionerna går åt rätt håll. Siktet är mot bättre affärer. En ny aspekt i arbetet är ju också krisberedskap och säkra leveranser. Vi är inte så vana att tänka så, men vi har ändå gjort en del justeringar i våra avtal.

– Hur ser du på SOI’s framtida roll och verksamhet?
– Jag tror att SOI skall fortsätta på samma sätt som vi arbetar i dag. Försöka sprida kunskap och bygga nätverk. Det är det jag tror vi kommer att behöva. Det är jättedumt att behöva uppfinna hjulet igen, utan vi skall lära oss av varandra. Där har SOI en jätteviktig och stor roll att fylla. Och de regionala nätverken är också väldigt viktiga i det arbetet.

– Ja, det blev ju ett lyft för SOI, utifrån saker man gjorde för ett antal år sedan. Bland annat att man föregick regeringen med ett förslag till en nationell upphandlingsstrategi, som fick stor påverkan på regeringens förslag, enligt Ardalan Shekarabi. Nu är ju även Upphandlingsmyndigheten väldigt aktiv, och arbetar mycket med strategifrågorna.
– Ja, jag tycker Upphandlingsmyndigheten är en fantastisk myndighet och en jättestor hjälp. Och vi är många som tycker det. Vi får se vad SOI kan göra härnäst.

– Hur är det, har du några hjärtefrågor inom offentlig upphandling?
– Jag tycker ju om att utmana och våga prova nytt. Jag vet inte riktigt om den frågan går att driva inom SOI, men jag uppmuntrar den här i Luleå. Blir det en överprövning, så tar vi gärna den och ser vart den leder. Och man lär sig ju även av misslyckanden och med dem blir vi bättre. Vi har ett förlåtande klimat hos oss. Och det vi lär oss borde ju gå att sprida även i SOI. Vi har en tendens att vara väldigt bokstavstrogna i Sverige, jämfört med övriga Europa. Det tror jag kan bidra till att vi har mycket överprövningar. Att det inte kostar något spelar säkert också in. Fördelen med det är ju att även små leverantörer, med mindre ekonomiska muskler, har en möjlighet att överpröva. Det känns bra att det inte är en pengafråga, för ibland händer det ju att vi gör fel. En bra dialog innan, under och efter upphandling minskar ju också risken för överprövning, plus att vi genom dialog kan få en bättre affär.

– Och till sist, vad gör du när du inte arbetar?
– Jag tycker ju om att engagera mig, så jag är också med i en förening som heter Ladies Circle, en kvinnlig förening som finns i hela världen. Opolitisk och ickereligiös, vi arbetar för att nätverka och vidga vår intressesfär. Lite företagsbesök och föreläsningar, där lägger jag mycket av min fritid. Jag tycker också mycket om mat och vin, gärna hemma kring köksbordet, med familj och vänner.

– Stort tack för samtalet, och fortsätt att ha kul i Luleå!