Detta blev en huvudfråga på BioDriv Tinget i början av december:
Sverige har länge stått för ett globalt ledarskap i omställningen till ett hållbart samhälle. Men på senare tid har EU flyttat fram positionerna och kommit ifatt. Få personer är mer insatta i detta än miljökonsult Magnus Nilsson, specialiserad på europeisk klimatpolitik. I mer än tio år har han bevakat hur EU:s klimatlagstiftning utvecklats.
– EU-politiken får allt större betydelse för Sverige, men det är inte många som förstår det. Många politiska debatter förs som om vi kan välja vilka EU-lagar vi vill följa. Just nu ligger Sverige faktiskt illa till för att klara EU:s högt ställda krav. Utan snabba och tuffa beslut riskerar Sverige att bryta mot EU-lagstiftningen, säger Magnus Nilsson.
Magnus Nilsson har en bakgrund som journalist, men hans meritlista är mycket längre än så. Bland annat har han arbetat som expert på skogs- och trafikfrågor på Naturskyddsföreningens rikskansli och med infrastrukturfrågor på Regeringskansliet. 1994 var han medgrundare till föreningen Gröna Mobilister. Dessutom satt han under 13 år i styrelsen för European Federation for Transport and Environment i Bryssel, ett europeiskt paraply för icke-statliga organisationer som främjar hållbara transporter i Europa.
I ett inlägg på sin blogg skriver Magnus Nilsson bland annat.
Osannolikt att Sverige klarar EUs klimatlagstiftning
Tidöpartiernas klimathandlingsplan räcker inte på långa vägar om Sverige ska uppfylla kraven i EUs nya klimatlagstiftning.
Med de föreslagna åtgärderna kommer utsläppen utanför utsläppshandeln att börja minska märkbart tidigast 2027, för sent för att EU-lagstiftningens krav ska kunna uppfyllas. När det gäller åtgärder för att öka inlagringen av kol i landskapet och i träprodukter kommer förslagen inte i närheten av vad lagstiftningen fordrar.
Hela inlägget kan läsas här.
Även Mattias Goldmann, som är grundare och VD på 2030-sekretariatet är kritisk. I 2030-sekretariatets analysbrev januari 2024 skriver han bland annat.
Ett avgörande år har börjat!
2024 är ett avgörande år för Sveriges omställning, för EU:s framtid och för våra gemensamma möjligheter att hejda det värsta av klimatkrisen. Vi gick till julledighet med regeringens klimatpolitiska handlingsplan som påminner om en byggsats utan instruktioner och där väsentliga delar saknas – det mesta får vi göra själva, i kommunerna och regionerna, näringslivet, organisationsvärlden och på hushållsnivå. Näringslivets och forskningens kritik är hård, i vårt eget webinarium ser vi ljuspunkter men konstaterar att detta inte alls räcker och att regeringen tycks ha gett upp både Sveriges och EU:s 2030-mål.
Mer finns att läsa på 2030-sekretariatets hemsida.